Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi kunna betinga oss ganska fördelaktiga vil-
kor», inföll nu Anders Sigfridsson och sköt upp sina
stora ögonbryn.
»I ären alle rädde!. .. pultroner alle samman!»
svarade konungen skrattande. »Nej, det var sant,
ieke Gyllenstjerna. Han sade ju nyss, att om vi hade
vilje som magt, skulle vi kunna krossa våra fiender.
Du faller vackert ur rolen, gamle ränksmidare. Men så
mycket I veten, ädle herrar och I af borgerskapet och
gemena krigsfolket, löpen I än ifrån mig som harar,
stannar jag qvar; ja, ensam om så tarfvas, för att
försvara den krona, som Gud sjelf satt på mitt
hufvud.»
»Hertigarne bjuda dock Åbo och hela Borgå län»,
återtog rikskänsleren undfallande, »samt så mycket
af gods och klenoder, som I ärft efter salig kung
Gösta...»
»Hur mänga gånger skola vi månne säga dem»,
afbröt honom konungen med hånande ton, i det han
vande sig till drottningen, som blick och med ängslig
uppsyn åhört underhandlingen, »att vi ingalunda ärna
gifva oss till Johans undersåte. Pest och förbannelse
säger jag! Förstån I då ej en enda att det skulle vara
den allra högsta orätt?»
»Det blir dock följden, nådig herre, att I blir hans
undersåte», inföll grefve Brahe, som släpat sig fram
på de andres axlar, så att han kommit midt för ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
