Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godt af en uppmaning till dem att uppsäga konun-
gen all tro och huldhet samt öppna portarne för her-
tigarne. Han, den sluge och försigtige diplomaten,
hade trots det skenbara lugn, han lyckades bibehålla
till det yttre, alldeles förlorat sin vanliga sjelfbehersk-
ning, tack vare det sätt, hvarpå konungen nyss hand-
lat mot honom.
Men det är icke lika lätt att gripa till handling
som att väsnas på torg och i ölstugor. Att genast
öppna stadsportarne för fienden hade ju varit det
samma som att utsätta sig för en förbittrad strid
med alla de fänikor, som ännu voro konungen trogne.
Det skulle kanske blifva ett blodbad, hvars make
ingen någonsin hört talas om.
När det ändtligen blifvit tyst efter det sorl, som
följt på rikskanslerens uppmaning, tog gamle Peder
Bååth till ordet.
»Jag har aldrig, hm!... varit någon synnerlig
vän till Göran, som I väl veten.» — Skratt och rop
att han skulle stäfja sin tunga och vara tyst. —
»Men jag kan dock icke annat än på det högsta be-
klaga — beklaga, säger jag, att han nu är borta.»
— Höga rop och svordomar att han skulle sluta med
slika dumheter. — »Jaha! — Ser I, ingen har haft
så stor magt öfver konungens sinne som Göran! Det
är då visserligen sant! ... Hm!.., ja, det var detta
jag egentligen ville säga!» — Högljudd munterhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
