Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlek för starka, resliga karlar. Han gick derför när-
mare och gaf Sven ytterligare några frågor samt lät
honom slutligen, då svaren äfven på dem utföllo till
hans belåtenhet, noggrant redogöra för sin senaste
sändning, hvilken fört honom i sådan olycka.
När han slutat, klappade hertigen honom vänligt
på axeln:
»Vill du komma i min tjenst, karl, i stället för i
galgen», frågade han, »skall jag icke spara på lönen?
— Men du skall tjena oss troget!»
»Om jag ger ers höga nåde min ed, skall jag
för visso hålla den lika troget som redligt.»
Nu hviskade hertigens följeslagare några ord i
dennes öra. Hertig Johan, sade de, skulle möjligen
kunna taga illa upp, om man så här utan vidare frigaf
hans fånge. Detta inpass afgjorde saken hastigare
än Sven någonsin kunnat förmoda. Hertigen brusade
genast upp som ett yrväder och förklarade i kärf och
arg ton, att han hade lika rätt att fria och fälla som
sin broder. Särskildt i detta fall vore det ju både oklokt
och orätt att icke låta nåd gå för rätt, då man kunde
förvärfva sig en så reslig soldat som Sven. Man kunde
nämligen vara fullt öfvertygad om, att en person, som
sag folk så rakt i synen som denne, vore en mycket
tapper och redlig krigsbuss, som endast talat sanning i
hvad han sagt. För öfrigt, tillade han, hade han både
ögon och öron lika så väl som bror Johan och hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
