Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skimrade helt vemodigt i den rödaktiga aftonbelys-
ningen. —
Men Sven hade icke tid att längre betrakta dessa
föremål. Han drefs alltjemt vidare. För hvarje steg stam-
pade han i golfvet, i det han högt ropade Elins namn.
Då han kom ut i förmaket, tyckte han sig ändt
ligen höra ett menskligt läte, som kom från den
stora spiseln, och då han sprang dit, upptäckte han
uppe i mörkret ett par skor, hvilka tycktes hafva en
egare ett stycke ännu längre upp i skorstenen. Han
ropade åt denne att gifva sig till känna; och drottnin-
gens lille page, Bovik Tättare darrande och nedsotad
från ofvan till nedan, kraflade sig nu ner på händer
och fötter.
Denne berättade, till svar på Svens ifriga frågor,
att Elin nyss följt med drottningen till rikssalen. Hon
sjelf hade qvarlemnat honom här i förmaket för att
vakta rummen, men då han fått höra hur Sven kom in
genom löndörren från klädkammaren, hade han blifvit
så förskräckt, emedan han trott att det varit någon
af de sköflande knektarne, att han genast tagit sin
tillflykt upp i skorstenen. —
Medan han talade hade dörren till förstugan öpp-
nats på glänt och nu visade sig på tröskeln en ung,
högväxt qvinna.
»Sven!» skrek hon till och sträckte ut armarne:
i nästa ögonblick läg hon vid hans bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
