Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vad historien har att förtälja oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan, som vi först måste taga upp. Vi kunna icke
se stjärnorna, förrän dagsljuset börjat taga av — när
började den apostoliska förkunnelsens klara ljus att
minskas i den kristna kyrkan? Vi veta, att det skedde
så småningom. Sedan den apostoliska solen gått ned,
dröjde ännu den långa skymningen kvat, medan
helt oförmärkt mörkret blev allt djupare. Här
och där, då’ och då, allt eftersom villfarelserna och
vidskepelsen slogo djupa rötter, uppreste sig goda
män och protesterade.
Enstaka vittnen ha funnits sedan mycket långt till-
baka. Men det ser ut, som om det första organiserade
motståndet mot den katolska kyrkans allt mera till-
tagande villfarelser gjordes av en sekt, som kallades
paulicianer. Denna sekt uppkom i österlandets och
icke i västerlandets kyrka. Omkring 653 efter Kristus
återvann en syrisk diakon, som suttit fängslad, sin
frihet och begav sig till sitt hemland. Han passerade
genom staden Samosata, där en armenier vid namn
Konstantin mottog honom i sitt hus och visade honom
välvilja. Han var tacksam, och då de skildes, gav han
Konstantin den enda skatt han ägde, Mya testamentet.
Konstantin hade aldrig sett denna bok förr. Han
studerade den girigt, och snart bröt ett nytt ljus in
i hans själ. Pauli brev synas ha varit den förnämsta
ljuskällan för honom. Så vitt vi kunna döma av de
få underrättelser, som vi ha kunnat samla från hans
fiender, ser det ut, som om han banat sig väg fram
till vår protestantiska tro.
Han lärde sina vänner vad han själv trodde, och
de mottogo med glädje det nya ljuset. De voro sä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
