Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vad historien har att förtälja oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den protestantiska tron har funnit sin tillflykt
och skydd. Dessa dalars kyrka eller valdenser-
kyrkun är en av de två protestantiska kyrkor,
som bildades före reformationen och existera ännu
i dag. Dess valspråk är »Lux lucet in tenebris»
(ljuset lyser i mörker) — och dess barn ha troget
levat i enlighet därmed. Deras kyrka är, såsom de
själva säga, en protestantisk kyrka men icke en
reformerad kyrka. De fasthålla vid, att de aldrig
emottogo den katolska kyrkans fördärvliga läror och
fördenskull icke behövde befrias från dem. Den
enkla trosbekännelse, som de ännu under Claudes tid
hade bibehållit, blev stadfäst genom hans förkunnelse,
och de ha kvarblivit i den ända till närvarande tid.
Det är en lång, obruten kedja.
Deras kyrkas författning är mycket enkel. I bör-
jan hade de biskopar, och de ha alltid haft presbyter
eller pastorer, som blivit omsorgsfullt utbildade och
prövade samt invigda genom händers påläggning.
Dessa invigningar ägde icke rum i någon stor dom-
kyrka, utan mitt ibland bergen i en naturlig klipp-
borg, som kallades Pra-del-Tor. Protestanterna ha
alltid trivts väl bland klippor och berg.
Under den ena generationen efter den andra, om-
givna av klippor och berg, fortsatte valdenserna att
leva för sin tro. De utgjorde icke endast en försam-
ling, som vittnade om Kristus, de voro även mis-
sionärer. De präster, som blivit utbildade bland
klipporna och de otillgängliga bergsklyftorna, ar-
betade icke endast inom de tretton kyrkor, som till-
hörde de tretton valdensiska församlingarna, utan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
