Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vad historien har att förtälja oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
well i England så ädelt grep in l’ör att hjälpa de
förtryckta, och minnes också den odödliga dikt, som
hans sekreterare, skalden John Milton, skrev härom.
Omkring trettio år senare utbröt en ännu häftigare
storm i valdenserdalarna. Då inträffade det, att de
som lyckats rädda sig från döden för svärdet — eller
från andra ännu grymmare dödssätt — drevos från
sina hem i bergen, och dessa förstördes samt överläm-
nades åt ödeläggelse. I valdensernas dalar fanns det
nu icke längre några valdenser. De rättmätiga
ägarne förbjödos vid dödsstraff att återvända och
funno en tillflykt, varhelst de kunde i främmande
länder. Men de maktägande, som hade utfört denna
grymma politiska bragd av mord och landsförvis-
ning, ville icke, att de rika och fruktbara dalarna
skulle övergivas. De försökte för den skull att kolo-
nisera dem. Elera gånger gjorde de försök utan att
lyckas. Den rätta sortens nybyggare ville icke in-
finna sig eller ville icke stanna där, och olämpliga
personer gjorde mera skada än nytta. Slutligen ut-
bjödo de dessa dalar på auktion. Men även detta
mislyckades. Under den största delen av denna pe-
riod voro de alldeles övergivna — vingårdarna för-
stördes, fälten blevo överväxta med ogräs, husen föllo
sönder.
Bland de landsflyktiga fanns det en hugenott-
pastor, vilken, sedan han av förföljelsen fördrivits från
Dauphiné, fortsatt sitt arbete bland valdenserna i
Piemont, till dess han tvingades att dela deras lands-
flykt. Henri Arnaud sörjde och grubblade över öde-
läggelsen av de dalar han älskade, till dess den tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
