Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En skildring av segrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sig själv tills långt efteråt. Det säges, att det är
denna händelse, som gav honom namnet Vilhelm den
tyste. Den gjorde änmi mera, ty den väckte i hans
starka och ädla hjärta ett fast heslut att hjälpa och
rädda de förföljda protestanterna, varhelst han kunde
och i synnerhet i provinserna Holland, Zeeland och
Utrecht, där han var ståthållare. Holland var den
största och mäktigaste av dessa provinser, och därför
har den givit sitt namn icke endast åt de andra, utan
även åt de sju, vilka under Vilhelms beskydd lycka-
des eröfra sitt oberoende och nu utgöra konungariket
Holland.
Då hertigen av Alba kom dit, lämnade Vilhelm
landet. Om han icke gjort det, hade han säkert icke
fått leva för att arbeta för dess frihet. Hans vänner
Egmont och Horn valde, trots hans ivriga böner, att
stanna kvar, litande på sin oskuld, och båda fingo dö
på schavotten.
Men han lämnade icke landet för alltid. Han hop-
samlade i Tyskland en liten här av frivilliga, och med
denna skyndade han tillbaka för att hjälpa det tappra
folk, som redan börjat kämpa för sin tro och frihet.
Redan hade »Havets tiggare», såsom de kallades —
de vilda sjörövare, till hälften tjuvar, till hälften
fosterlandsvänner, vilka voro efterföljare och anhäng-
are till den ryktbara tiggareligan — tagit hamnen
vid Brill. Mindre städer här och där reste sig nu mot
Spaniens förtryck. Dock var företaget nästan för-
tvivlat. Vilhelms tyska vänner frågade honom, medan
han ännu höll på med förberedelserna till denna expe-
dition: »Men vilka förbindelser har du då? Vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
