Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En skildring av segrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördämningar, som våra förfäder mödade sig med
att uppföra — och skänka åter till havet, vad som
rövats från det. Och vi själva skola med hustrur
och barn fylla alla de skepp, som vi kunna finna, och
fara bort till Nya Världen för att där söka en plats,
varest vi kunna dyrka vår Gud i frihet och i fred.»
Har någonsin ett folk fattat ett ädlare beslut än
detta? Men de behövde icke sätta sitt beslut i verk-
ställighet. Gud återgav dem deras land och även de-
ras frihet.
Hur de till slut vunno den, kunna vi läsa på andra
ställen. Det lilla utrymme, som återstår oss, måste
ägnas åt den ende man, vilken, emedan han kunde
härska, hjälpte de många, som kunde strida, att vinna
seger. Filip, som icke kunde övervinna honom, bann-
lyste honom, det ville i själva verket säga, att han
landsförviste honom, ehuru Vilhelm av Oranien var
en suverän furste liksom han själv. Han gjorde ännu
mera, han satte ett pris på hans huvud. I detta
offentliga påbud, som kungjordes överallt, lovade han,
att vem som helst som dödade Vilhelm av Nassau,
skulle erhålla en belöning av tjugofemtusen kronor i
guld. Konungen tilläde: »Och skulle han ha begått
något brott, hur svart det än må vara, så lova vi ho-
nom förlåtelse därför. Och om han icke redan är
adelsman, så skola vi adla honom för hans mod.»
Detta var ingenting mindre än en uppmaning till alla
skurkar i hans rike och i så gott som hela Europa att
beväpna sig för att taga en ensam mans liv och där-
igenom förtjäna en kunglig belöning. Filips egen
general och släkting, prinsen av Parma, anmärkte be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
