- Project Runeberg -  Några blad ur protestantismens historia /
134

(1919) [MARC] Author: Deborah Alcock Translator: Annie Anderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En skildring av nederlag. (Böhmens historia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och det hopp de bära vittnesbörd om, inen ocksä för
sin naturliga, okonstlade ton. De äro sa ovanligt upp-
riktiga. I dem finnes intet försök av författaren att
synas tapprare, starkare, mer undergiven, än han var
— han berättar om de farhågor, som inträngt i hans
sinne, de strider han haft, de stunder, då hans mocl
övergivit honom. A. andra sidan omtalar han även
de tillfällen, då Gud varit honom mycket nära och i
sanning utgjort hans ljus och frälsning. Kanske dock
att det mest karaktäristiska i dessa brev är den hjär-
tats vekhet och ömhet om andra, som de visa. Fastän
han står ansikte mot ansikte med en grym död, så
tänker han dock på andra och har omsorg om andra.
Han tänker på alla sina vänner, sörjer för deras väl-
färd, går in i deras intressen och kommer till och med
ihåg deras olika smak. Så till exempel, då han delar
ut bland dem sina små ägodelar, vill han icke giva
sin grå rock åt en god vän, emedan han minns, att
denne icke tycker om den grå färgen. H an bönfaller
också sina vänner, att ingen av dem för hans skull
skall kasta sig i fara eller skaffa sig förluster. Helt
visst ägde han bland sina övriga gåvor den oskatt-
bara gåvan att kunna glömma sig själv.
Gud gav honom två trösteämnen i fångenskapen.
Det tyckes, som om han aldrig behövt tvivla pä
Chlums och de övriga vännernas trohet. H an visste
hela tiden, att de voro sanna och trofasta, och att de
allt jäm t arbetade för honom, hur litet de än voro i
stånd att göra. Och Gud gav honom ocksa detsamma,
som han gav Josef, sina fångvaktares vänskap. Han
vann de enkla, okunniga män, som vaktade honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prothist/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free