Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tronföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanning vet jag ingen så beskaffad bland hela min betjäning med undantag af Adolf Findling, som nyss lämnade oss.»
»Det var ett godt val. Han har aldrig tillförne varit i hufvudstaden, är tapper som en klinga och ers höghet af hjärtat tillgifven.»
Öfverste von Würtz, Carl Gustafs bäste vän och gunstling, skyndade att uppsöka lifpagen, hvilken, sedan brefvet till rikshistoriografen Messenius var färdigt, gömde det i en liten kring halsen fäst påse näst kroppen, lämnade Borgholm, passerade Kalmar sund på en snäll segelbåt och trafvade vägen utåt innan ännu tuppen slutat sin andra morgonsång.
Skrifvelsen till drottningen erfordrade flere omständigheter. Den borde författas i försiktiga ordalag, åtminstone kopieras af handsekreteraren och i allt bära stämpel af ett officielt dokument. Prinsen uppsatte väl genast ett koncept, men lade det på bordet, dels för att närmare betänka huruvida innehållet fullkomligt sade hvad han önskade, och dels för att verkställa renskrifningen vid dagsljuset.
Emellertid hade natten till den grad framskridit, att sängen föga lockade ett par så fältvana män som Carl Gustaf och öfverste von Würtz, hvarjämte en viss oro för pagens fortkomst bortjagade sömnen. Det föreföll dem båda, som vore de i begrepp att gifva en slaktning, hvars hufvudanfall måste uppskjutas tills en förutgående rekognosceringstrupp återkommit.
Ingen torde anse för onaturligt, att våra instängda herrar, i det de förkortade morgonstunden med samtal som hade afseende på Carl Gustafs kinkiga belägenhet, därvid inblandade ett och annat uttryck, hvilket mer tillhörde krigets än politikens språklära.
»Tror du,» sade prinsen, »att Findling kommit väl öfver sundet ännu och menar du, att han osedd slingrar sig igenom förposterna?»
»Det första både hoppas och tror jag,» svarade öfversten, »men hur det går, i fall han kommer i närmare beröring med hofkroaterna, må Gud veta. Att döma efter några förflugna ord, har han horn i sidan till drottningen, och, från denna synpunkt betraktad, blir han ingen öfverlöpare; däremot kan ungdomshettan lätt inleda honom i en eller annan onyttig skärmytsling, som de fiendtliga rekognoscörerna erbjuda, och det vore en dum sak om någon af ers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
