Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertigens page
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fastän den satans vinskänken tar betalning som en kättare, förtjänar han likväl absolution för sina goda varor!» Med ett uttryck af fasa och förakt ville presten nu draga sig undan, men reträtten blef afskuren, och endast för att, som orden föllo, snart komma ur denna syndiga krets, tömde han kannan i botten, gaf till återskänk några uppbyggliga förmaningar mot öfverflöd och dryckenskap samt gick sina färde.
Adolf, som hvarken kunde fatta ändamålet med sitt sysslolösa vistande på detta ställe eller utgrunda hvart de förstulna blickar syftade, hvilka stund efter annan växlades mellan den unge Messenius och en källarsven, började blifva mindre väl till mods. En bestämd fråga om orsaken till detta besynnerliga uppförande var redan färdig att undslippa honom, då Messenius hviskade: »Följ mig oförmärktl» och försvann genom en liten sidodörr. Så snart uppmaningen blifvit efterkommen, återfann han sin ledsagare på första steget af en svagt upplyst vindeltrappa, som tycktes leda till källaren och nederst stängdes af en tjock järndörr, hvilken vid ett gifvet tecken uppläts.
Nu inträdde de i en hvälfd kammare, där de mottogos af ett litet sällskap, hvars sedesamma uppförande på intet sätt liknade den större samlingens i öfre våningen, ehuru båda partierna tycktes hafva enahanda ändamål, eller att dricka. Äfven här prunkade blanka silfverbägare, ölkannor och muggar på det mörka ekbordet, omgifvet med fem stycken höga karmstolar, hvilka, på tvenne när, redan voro upptagna. Dessa tomma platser fylldes af Adolf och Messenius, som, efter en vördsam hälsning, tog till orda: »Enligt mitt gifna löfte bringar jag här en af hertigens tillgifnaste tjänare inom ert värda samfund.»
»Han är oss välkommen,» svarade en vördig man, som satt i högsätet och hvars dräkt tillkännagaf ett betydande ämbete inom magistraten. »Vi erfara sällan något tillförlitligt om den älskade furste, som utgör vårt framtida hopp, och med hjärtlig glädje mottaga vi därför hvarje underrättelse från Öland.»
»Ämnar ej hertigen snart besöka hufvudstaden, där alla vältänkande längta efter hans närvaro?» afbröt en äldre militärperson, som satt till höger om den förstnämnde, och knappt var detta spörsmål gjordt, förrän den tredje, också klädd i magistratsdräkt, hastigt inföll: »Huru länge skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
