Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stor skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han erfor nu, att borgmästaren Nils Nilsson blifvit arresterad och afförd till slottsfängelset, hvilket tyranniska förfarande bringat hela borgerskapet i harnesk; likväl hoppades man, att drottningen snart genom den aktade förmannens lösgifvande åter skulle lugna de upprörda sinnena. Efter en stunds förlopp ankom äfven underrättelsen, att Nilsson blifvit falskeligen beljugen af Messenierna, för hvilkas fällande han på slottet kvarstannat; men samma bud som lämnade denna upplysning medbragte äfven den befallning, att hertigens lifpage skulle undergå ett förhör inför rådet.
På ungefärligen samma plats där det nuvarande slottet reser sig öfver Sveriges hufvudstad stod fordom Birger Jarls gamla kämpeborg, hvilken förrän Magnus Ladulås där inrättade sin hofhållning kallades Adelhuset. Vid foten af förborgens tjocka gråstensmurar brusade Norrström, ännu icke omgifven af cirklade kajer; och vidt kring nejden syntes det kanonspäckade, sjuttio alnar höga tornet med sina trenne kronor, till hvilkas förgyllande trettio stycken ungerska gyllen år 1544 lämnades ur den kungliga skattkammaren. Under Kristinas regering fick konungasätet ökad glans. Rummen utstyrdes med en dittills okänd prakt: tapeter af de dyrbaraste sidentyger draperades kring väggarna, målningar af världens största mästare, eller oskattbara mekaniska konstalster, uppställdes i den dubbla egenskapen af sällsynta prydnader och segertecken från det underkufvade Tyskland.
I den så kallade rådsalen, hvarifrån en lönngång ledde till drottningens studerkammare, voro riksråden sysselsatta att ransaka om Messeniernas högmålsbrott, då Adolf Findling blef anbefalld att dröja i ett stort rum, som gränsade till den förstnämda. Här befann han sig dock ej ensam. Vid rummets öfre ända stod borgmästaren Nilsson inbegripen i ett lifligt samtal med drottningens öfverstallmästare von Steinberg, och ett stycke därifrån sutto öfverste Strijk, sekreteraren Schunck samt tvenne obekanta herrar.
Hur glad han än borde blifva att i nödens stund se sig omgifven af kända personer, fängslades dock hans uppmärksamhet nästan uteslutande vid en i tredje fönstersmygen till vänster befintlig grupp, bestående af en äldre prästman och tvenne unga fruntimmer, hvilka senare, fastän de sins emellan ej till utseendet liknade hvarandra, ägde full rätt att hvar för sig kallas skönheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
