Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rummet. »Öfvergif icke ert barn i dess sista stunder!» ropade Fransiska; »här måste skyndas. Jag har raskare ben än ni, därför är det också jag som bör hämta läkemedlet. Gif hit receptet!»
Utan att vänta på gubbens svar, ryckte hon papperet ur hans af ångest skälfvande händer och flög som en stormvind utåt gatan.
Ännu under Kristinas regering funnos ganska få speciminerade läkare, men ändå färre riktiga apotek. De förre ersattes genom kringvandrande kvacksalvare, barberare eller kloka gummor de senare genom hvarjebanda utrikes beredda droppar och salvor, hvilka såldes i krämarbodarna. Det quasiapotek, där fältskären som skötte Johanna föreskref medikamentens uppköp och som prunkade med namnet Ängeln, låg vid Järntorget. Den stackars Fransiska måste sålunda tillryggalägga ett drygt stycke väg, enär prästen Kristoffer bodde på Norr. Emellertid uppnåddes målet utan hinder, och med den dyrbara flaskan, på hvars innehåll, enligt hennes öfvertygelse, allt berodde, ville hon åter skynda hem.
Det var en kall, stjärnklar natt. Snön mångdubblade det svaga ljusets kraft och spridde en magisk halfdager. Under hela bortvägen hade intet annat ljud än det knarrande, som hennes egna steg i den frusna snön förorsakade, stört tystnaden på de öde gatorna; men nu nådde ett vildt skrål hennes uppmärksamma öra och bebådade, att en skara druckna sällar nalkades. För att undvika ett sådant möte, tog hon utaf åt höger, utan att besinna, huru lätt hon, i anseende till sin ringa lokalkännedom, kunde råka vilse. Att så inträffat blef snart en visshet. Föreställningen om den olycka som genom hennes dröjsmål torde uppstå för den sjuka, och de farligheter för hvilka hon i öfrigt blottställde sig själf på denna obekanta trakt, uppdrog för hennes inbillning en nästan lika mörk tafla som gränden hvari hon befann sig.
Efter flere fruktlösa försök att åter träffa på rätta vägen uppnådde hon slutligen en större plats, bakom hvars närmaste byggnader någonting höjde sig, som liknade tornet på Storkyrkan. Är detta icke en synvilla, tänkte hon vid sig själf, så måste jag återkomma på Vesterlånggatan, om jag lämnar tornet till höger; och i sådant uppsåt ville hon skynda öfver platsen. Men här mötte nya hinder. En mängd vagnar, som hemförde gäster från ett julkalas på slottet och, allt som utrymmet medgaf, sökte fara förbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
