Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycken aktning för sin utrikes förvärfvade konstfärdighet; men bland allmänheten hade han blifvit märkvärdig genom sitt utseende och sina maner. Det var en af dessa hopträngda, ehuru ej kortväxta varelser, hvilkas muskelbyggnad förråder hög grad af kroppsstyrka utan att ingifva föreställning om motsvarande vighet. Ryggen, den nästan omärkliga halsen och nacken utgjorde en oafbruten kroklinie, från hvars öfversta del en bred, af yfvigt mörkbrunt hår beskuggad panna framsköt. Ett par små, något uppdragna ögon, de nedre ansiktsdelarnas framstående ställning samt slutligen de tjocka, korta armarna och benen gåfvo mannen synnerlig likhet med det djur efter hvilket hans förfäder uppkallat sig.
Mäster Germund var i högsta måtto flitig, och i hans hus rådde en sträng, ehuru från allmänna bruket något afvikande ordning. Morgonklämtningen i St. Jakobs nyss färdigbyggda kyrktorn hade ej väl hunnit förkunna, att klockan slagit fyra, förrän hamrarna klappade mot städen i verkstaden; men däremot upphörde arbetet så snart solen gick ned utan afseende på årstiden. Mången trodde, att den konsterfarne mannen ej ansåg möjligt att vid eldsken med fördel fortsätta det fina handtverket, andra sade, att han om vinterkvällarna fick besök af någon som drog guld och ej af alla borde skådas. Denna senare förmodan hade föranledts däraf att mästaren merendels låste in sig i verkstaden när arbetarne gingo bort. Rätta förhållandet var, att han då antingen smälte sina metaller på ett eget sätt, som han ej ville lära andra eller genom sinnrika försök bemödade sig att göra nya lönande upptäckter. Detta senare tilltrodde honom ingen, ty ehuru man ej kunde förneka hans mekaniska skicklighet, ansågs han allmänt för mindre skarpsinnig, att icke säga något dum. I större samkväm yttrade han sig sällan, och det hade varit fåfäng möda att söka inleda honom i en dispyt. När han stundom gaf sin mening tillkänna, skedde det med få ord; men ville man sedan antingen tvärt motsäga honom, eller genom spetsfundiga skäl kullkasta hvad han anfört, framstötte han blott sina entoniga hm, hm! hm, hm!
Denna skenbara kallsinnighet gjorde, att han, som vi nyss nämnt, oriktigt bedömdes; och ehuru en hatare af ordstrider, omfattade han med värma allt som han ansåg nyttigt eller värdt att undersökas. På sina resor hade han fått ett flyktigt begrepp om den tidens så kallade hemliga vetenskaper, nämligen alkemien och astrologien; men endast den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
