Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inbillar er kunna göra guld af litet aska och svafvel, eller andra dylika materier, utan att först ha inträngt i de höga vetenskapernas allraheligaste.»
»Hm, hm, hm, hm! Jag tror fan rider käringen; är detta narrspel icke snart slut?»
»För min del har jag ingenting att tillägga; ty, efter hvad jag nyss sagt, lär er nyfikenhet vara mättad; och jungfru Johanna har redan länge önskat få komma hem till sin far, som verkligen är orolig öfver hennes bortovaro. Densamme som förde er hit skall ledsaga er härifrån, och jag gifver eder min välsignelse, om I icke frukten att mottaga den!»
Med olika känslor lämnade det lilla sällskapet spåkvinnan, i hvars hand Fransiska lade några silfvermynt, och de fingo redan hemmet i sikte, innan någon kom sig för att bryta tystnaden.
»Detta var väl ändå ett bland de dummaste streck jag i alla mina dagar begått!» sade Germund halfhögt.
»För min skull,» svarade Fransiska, »ber jag er icke ångra det allt för mycket; ty ehuru jag ej inser, genom hvilka medel hennes spådom kan gå i fullbordan, säger mig dock en inre känsla bestämdt, att den skall göra det; och om jag någonsin blir lycklig, så har jag att därför tacka denna i början föga lofvande vandring.»
»Hm, hm, hm, hm! Är det så fatt, vill jag söka trösta mig; men om den satans käringen äfven sade sanning angående kyrkoherdens hemkomst medan vi sprungo april, torde det bli svårt att för honom öppet bekänna orsaken till vår bortovaro.»
»Låt det vara min omsorg. Skulle hans vrede icke kunna afvändas, blir det jag som bör uppbära dess följder, emedan det egentligen är jag som vunnit något.»
»Arma, förvillade flicka!» suckade Johanna. »Om du icke snart frälses från världens förförelser, är din framtid ohjälplig.»
Nu hade de uppnått boningen, hvars dörr oförmodadt inifrån öppnades af Kristoffer, hvilken, företrädd af en tjänare med lykta, kom dem till mötes. På hans vanligtvis lugna panna stodo bekymret och missnöjet målade; men den förebrående fråga, han för sig själf så ofta läst öfver, på det hon måtte blifva rätt skarp, undertrycktes af glädjen att se de saknade återvända. För första gången i sin lefnad kände Germund sig rädd och skyndade in genom dörren utan att ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
