Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoftärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter några minuters förlopp inträdde en lång, mager figur, och så fort han blef synlig, började drottningen: »Min käre Holm, jag har länge ämnat belöna dina trogna tjänster.»
»Ers majestät är alltid nådig mot den ringaste af sina tjänare,» svarade Holm, under det han bugade sig ned till golfvet.
»Nå, nå, fall icke städerskan i ämbetet med din näsa. Du bör vänja dig att vara rak, ty i morgon blir du nämnd till garderobsmästare.»
»Det är för mycken nåd, stormäktigaste drottning! Hur skall jag väl kunna göra mig förtjänt däraf?»
»Jo, genom trohet och tystlåtenhet. Hör på, du måste adlas.»
»Jag! Skall jag adlas? Det är säkert blott ett nådigt skämt.»
»Nej, det är mitt rena allvar; men utnämningen kan ej ske ännu på någon tid.»
»Som ers majestät behagar! Men de stores förtrytelse, min ringhet och mitt namn...»
»Prat! När jag befaller, måste de store tiga så väl som de små. Ringheten försvinner med upphöjelsen, och namnet ser du, det skall bli så pompöst som något tills dato uppfunnet; du kommer att kallas, låt mig se — du kallas Leijonkrona.»
»Men min Gud! Jag är ju blott en skräddare, som icke har det allraminsta att syssla med lejon och kronor?»
»Gör ingenting. Lejon skall du heta för det jag vill att du äger mod, och krona för det du syr bäst kläder af alla dina likar. Se så, farväl så länge! Kom ihåg, att du tiger som muren; annars flyger adelskapet sin kos.» .
Efter att med en flik af det granna sidensängomhänget ha bortslagit dammet från sin hatt och sedan blåst ett par gånger till höger och vänster på axlarna, skyndade Kristina till konversationsrummet, där ett litet utvaldt sällskap väntade. Det utgjordes af den nyss anlände spanske ministern don Antonio Pimentel, en man som tycktes vara skapad för att behaga fruntimmer, Steinberg, Claes Tott, Vossius, Bochart, den redan beskrifne franske läkaren Pierre Bourdelôt, samt tvenne resande italienare.
»Par dieu, mina herrar!» utbrast drottningen; »jag
har uträttat mycket sedan vi lämnade Jakobsdal. Jorden har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
