Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torneringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så framträdde i ordningen franska riddare med grefve Claes Tott i spetsen. Han föreställde Bayard samt förde i skölden en lilja och devisen: Sans peur et sans reproche.
Slutligen kommo spaniorerna under anförande af von Steinberg, i egenskap af Gonzalvo de Cordova. På hans sköld såg man ingen devis, utan blott ett förgyldt kors, hvilande på jordgloben, under hvilken satt en lutande halfmåne. Öfverst vid sköldranden utbredde en sol sina glänsande strålar. Hvad detta skulle betyda, vågade få gissa, ty man ville ogärna förblanda religiösa ideer med en lek, och de flesta bland åskådarne hade utan särskild tolkning icke förstått skillnaden mellan de olika nationer, som, i något nära lika vapendräkter, tumlade förbi deras uppspända ögon.
Nu intogo stridsdomarne, nämligen grefvarne Erik Oxenstierna och Dohna samt Herman Fleming, den för dem afsedda tribunen, hvarefter härolden kungjorde, att ringränningen, hvilken ansågs som det lättaste täflingssättet, skulle börja. Ur alla kadriljer framryckte de kamplustige, utan anseende till nation, och snart ilade nitton riddare, fyra och fyra i bredd, så långt denna indelning kunde iakttagas, genom banan, med lansarna riktade mot de förgyllda, på horisontelt utstående armar uppsatta ringarna. Vid andra hvarfvet fylldes det hittills af endast tre personer bestående sista ledet med en fjärde man, som ingen blifvit varse vid det offentliga antåget. Hans rustning var lika ofullständig som han själf tycktes oskicklig att sitta i sadeln. Till sluten hjälm bar han intet harnesk, utan endast en tät pansarskjorta, kring hvilken ett af alla möjliga färger sammanflikadt skärp fladdrade, och skölden, prydd med en målning, som föreställde Adam och Eva i paradiset, syntes vara så tung, att den vid hästens minsta ojämna rörelse drog honom på sidan. Nästan hvarje minut hängde han i högra knävecket och hotade att falla utaf; men, med en alldeles ovanlig styrka i denna kroppsdel, höll han sig dock länge fast, guppade lik en pajazzo under de löjligaste åtbörder, tills han kunde gripa tag uti manen och åter uppresa sin lekamen. Blott under dessa jämviktsmoment var det honom möjligt att nyttja sin lans.
Ändtligen trodde man sig hafva upptäckt, att det var Bourdelots häst som agerade Rosinante under den bedröfliga riddarefiguren, och nu hviskades från öra till öra: »det är säkert någon kavaljer af franska missionen som, förargad öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
