Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torneringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Allernådigsta drottning!» svarade Fransiska med oskuldens lugn, »jag svär vid min salighet, att jag ej ägt den ringaste del uti eller ens anat hvad som händt, och jag tycker än i detta ögonblick, att jag ser den förfärliga kransen för mina fötter.»
»Känner du icke den äfventyraren?»
»Jag har blott sett honom en enda gång tillförene, eller den dagen Messenierna dömdes. Då stod han i rummet utanför rådssalen och kallades för page. Sedan har jag väl många gånger undrat på, att han ej varit synlig här inom slottet; men som hans namn var mig okändt, kunde jag ej heller i detta afseende göra några frågor.»
»Så oskyldig! Jag vill för det första låtsa tro dig. Gå på ditt rum och blif där tills du åter kallas. Öfverlägg under tiden, om du framdeles tror det vara nyttigt att spela komedier; men framför allt, glöm ej, att den som bedrager mig är olycklig!»
Lik en redan förvunnen brottsling, gick flickan sina färde med långsamma, vacklande steg. Drottningen följde henne på afstånd, för att genom den öppnade dörren utforska, hvilka som befunno sig i yttre rummet, och då hon där märkte von Steinberg jämte Bourdelot, ropade hon till dem att träda närmare. »Vår fête,» började hon under ett ironiskt småskratt, vändande sig mot den förre, »lyckades förträffligt. Par Dieu! Nöjet har också sin Asmodeus; visst folk väljer tiden för löjliga upptåg rätt illa,» tillade hon sedan, med en hotande blick på fransmannen.
»Ers majestät,» svarade öfverstallmästaren, »ingen kan vara mer ledsen än jag öfver hvad som händt; men jag hoppas, att den sista obehagliga scenen icke härrört af elakt uppsåt. Ungdom och visdom vandra sällan hand i hand, och ett visst öde drifver människan dit hon icke vill komma. Att gå en ordentlig undersökning i förväg måste jag af flere skäl undvika och vågar nu ej tillägga mer, än att jag trott mig finna, det signor Pimentel mycket intresserar sig för den obetänksamme ynglingen.»
»Verkligen?»
»Värdes icke misstycka min fritalighet, nådigaste drottning! Af alla edra tjänare...»
»Det är bra, det är bra! Hämta genast hit öfverståthållaren; med honom vill jag öfverlägga hvad vi nu böra göra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
