Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På några onödiga hm, hm! när, berättade nu guldsmeden i korthet, huruledes en med öfverste von Würtz till Stockholm anländ page, kallad Adolf Findling, för någon tid sedan infunnit sig hos honom och enträget begärt att få hyra det rum som prästen Kristoffer från Forss med sin familj bebodde när Messenierna dömdes. Ynglingens stilla, svårmodiga väsen väckte guldsmedens uppmärksamhet, och den dagliga sammanvaron födde förtroende. Det behof af meddelande som nästan alltid plågar olyckligt kära personer hade slutligen förmått Findling att omtala orsaken hvarför han just valt Björns hus till bostad, och hvarför han hellre oupphörligt vistades i den trånga kammaren än besökte hofvet, där inträde bland de lägre kretsarna stod honom öppet. Händelsen hade nämligen fört honom till Stockholm kort innan Messenierna arresterades. Med den yngre af dem, hans forne kamrat, hade han umgåtts, hvilket väckte regeringens misstankar om brottet, hvarifrån han dock frikänts. Nu hade hans hjärta fängslats af en flickas förtjusande ögon. Denna skönhet, som han blott skådat en enda gång, trodde han vara Kristoffers äldsta dotter, ända tills han genom Björn underrättades, att hon var ett af prästen upptaget hittebarn. Hvar hon vistades kände han ej och ansåg sig lycklig att åtminstone få vistas i samma rum som hon bebott.
Så stod saken när torneringsdagen inträffade och ynglingen frågade sin värd, om ej hvem som helst kunde få deltaga i striden. Härtill hade Björn svarat, att han ej kände de lagar som vid dylika tillfällen iakttogos, men förmodade dem vara stränga, samt ville påminna sig i en gammal bok hafva läst, huruledes de stridande måste bestyrka sin adliga härkomst innan de fingo inträde på banan. Om dessa åligganden gällde äfven de så kallade okända riddare, som någon gång med högvederbörligt tillstånd uppträdde; eller om dessa, efter slutad strid, kunde aflägsna sig utan att öppna hjälmgallret, visste han ej heller. Med detta besked gick ynglingen sina färde. Vid middagstiden, då rustningen under det arbetarne spisade, stod på gården, hade han återkommit med blossande kinder och blifvit insläppt af pigan. Kort därefter saknades rustningen, men ehuru pagen äfven försvunnit, kunde Björn icke misstänka honom för att ha lånat den förrän han nu genom drottningen fick veta, att båda varit med på tornerspelet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
