Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kan människan då icke på något sätt bidraga till sin salighet?»
»Jo, genom goda verk och gärningar, botöfningar och dylikt kan hon visserligen göra början därtill, men för den egentliga öfvergången från syndare till salig erfordras prästerlig handläggning.»
»Men det var sant!» utbrast nu drottningen plötsligt, »jag har ej längesedan fått hem en tafla som jag gärna skulle vilja veta af hvem den är målad.»
»Vårt lyckliga Italien har så många konstnärer, att det torde bli svårt nog; men jag vill försöka. Konsters och vetenskapers blomstring är en dyrbar försynens gåfva, som alltid kommit de länder till del, hvilkas invånare bekänt sig till den allena saliggörande kyrkan. Så vidt jag nu kan påminna mig, vet jag ingen protestantisk konstnär af högre värde.»
»Det torde väl till en del härleda sig därifrån, att protestantismen haft sitt hufvudsäte i Norden eller åtminstone i länder där människan behöfver oupphörligt tänka på sitt uppehälle och äger föga tid för estetiska sysselsättningar. Ingenting skulle roa mig så mycket som att få skåda den klassiska jord hvilken burit en Julius Cæsar, en Tacitus, en Cato; — att få andas samma luft som en Horatius, en Virgilius, en Petrarca.»
»Hvem hindrar ers majestät att äga denna njutning?»
»Jag har en medfödd olycka att finna hinder för alla mina beslut, så snart de angå min egen person.»
Vid dessa ord höll hon inne och tycktes falla i djupa betraktelser, dem jesuiterna ej störde förr än efter en stunds förlopp någon hördes klappa på stora dörren till biblioteket. Då uppreste sig alla tre med häftighet, liksom de fruktat att blifva öfverraskade, och drottningen återtog: »Jag befallde, att ingen skulle nalkas, om ej högst angelägna statssaker fordrade min närvaro i rådskammaren. Den kan ännu icke ens vara öppnad, långt mindre öfverläggningarna därstädes började; således mäste något ovanligt hafva händt som tvingar mig att mot min vilja skiljas från ert angenäma sällskap. Snart skola vi dock åter träffas för att fortsätta de nu afbrutna ämnena. Med denna passepartout kunnen I öppna dörren åt korridoren, där Poissonnet håller utkik för att säga, om vägen är fri från spioner. Emellertid blir jag kvar härstädes till dess ni kommit in salvo; adieu!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
