- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
173

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Heliga Jungfrun med barnet, klädda i dyrbara skrudar och uppburna af små änglabilder. Stum af förundran, hade hon en god stund betraktat denna oväntade tafla, då en ljuslockig gosse i korkåpa framträdde från ett draperi på högra sidan, räckte henne handen, ledsagade henne till en midt för altaret befintlig pall, beklädd med rödt siden, gjorde tecken att hon skulle falla på knä och försvann. Knappt var hon åter allena förrän några tjusande orgeltoner hördes, och en kör af valda röster uppstämde följande hymn:

Himladrottning, höga herskarinna,
Tag min svaga dyrkan mot!
Fast omkring dig solar brinna,
Stjärnor glänsa vid din fot,
Får hvart plågans offer höja
Sina blickar till dig opp
Och i stum förtjusning dröja
Vid ditt hjärta med sitt hopp.

        Heliga Jungfru,
Skåda ditt lidande barn och slut
Det till moderligt bröst!
        Heliga Jungfru,
Skåda det blödande såret och gjut
I tviflande sinnet upplysningens tröst!


Sången tystnade, men under dess åhörande hade det icke varit möjligt för Fransiska att återhålla sina tårar, ty nästan hvarje ord ingrep i hennes känsla, hvarje mening kunde hänföras till hennes egen belägenhet. Vissa stunder föreföll det henne som skulle bilden af Guds moder med lefvande ögon skådat ned från sin upphöjda plats och utgjutit lugn öfver det klappande hjärtat. Någonting inre sade henne därjämte, att det låg en obestridlig sanning i den Heliga Jungfruns uppträdande som medlarinna mellan människorna och deras öden, ty musikens förtrollande toner smälte känslan, och troligtvis har ingen, genom bländande medel hänryckt föreställt sig tröstens ängel annorlunda än som en fullkomlig, förklarad kvinnovarelse. Ännu räckte detta tjusningstillstånd, då den försvunna ledsagerskan oförmärkt nalkades efter aflagd förklädning. En svart sammetsdräkt omslöt henne, och från hufvudet nedföll en hvit slöja,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psadolf/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free