Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fot, där hon föll på knä. »Inför den Heliga Jungfrun frågar jag dig,» sade Cassati, »om du ännu framhärdar i löftet att fullborda det heliga verk du som penitens åtagit dig?»
»Ja,» svarade kvinnan med hög röst.
»Då får jag, på den helige faderns i Rom vägnar, gifva dig aflat för alla framfarna synder och dem du inom en tid af tio år kan be...» Mer hann han ej säga förrän ett starkt buller borttog ljudet af orden. Utanför dörren hördes ett rysligt vapengny: hugg klingade mot hugg, vilda röster skreko om hvarandra: »Tillbaka! Hugg fredsstörarne i stycken! Öppna, ert trollpack! I drottningens namn, sträck gevär! Ned med dem alla! Gå på, gå på!»
Liksom en af ulfvar anfallen fårahjord, började åhörarne skocka sig tillhopa midt i rummet, men spåkvinnan uppreste sig med orubbadt lugn och öppnade tvenne löndörrar, genom hvilka samtliga skyndade bort utom hon själf, prästerna och den af ångest darrande Fransiska. Redan började huggen träffa rummets stora dörr, redan hördes ropet: »Nu är packet fördrifvet; hämta hit några järnstörar!» Då fattade spåkvinnan Fransiskas hand för att föra henne till de inom altardisken stående prästerna och frågade: »Fruktar du i den Heliga Jungfruns närvaro?» I samma ögonblick brakade dörren, liksom den velat springa sönder, och vid en stampning med foten af spåkvinnan öppnades golfvet, så att altaret med sina gäster kunde nedsjunka i en hvälfd källare. Hade Fransiska därvid behållit fattningen, skulle hon ha undgått all fara; men då golfvet kändes svikta, hoppade hon upp på altardisken, förlorade under nedfarten jämnvikten och störtade sanslös mot den hårda källargrunden. När hon åter vaknade, befann hon sig i sin egen säng på slottet, och endast den sårade tinningen bevittnade, att hon ej drömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
