Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portföljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig själf, om Bourdelots spådom skulle slå in; men förrän tiden därtill är ute, lämnar jag icke rummet, och har han vågat räkna på att kunna bedraga mig, skall han bo trångt, det lofvar jag. Salmasii sannfärdighet är öfver alla tvifvelsmål. Visserligen finnas naturkrafter som ännu ingen utredt; men att de skulle låna sig åt småsaker, synes mindre troligt. Anteckningarnas försvinnande hade mycken likhet med trolleri; därför är det billigt, att deras återfående, om de nämligen någonsin komma tillbaka, också sker på ett underbart sätt. Alltsammans kunde vara rätt bra, om jag blott slapp vänta. — Tyst, nu slog klockan half nio; — således återstår ej mer än en half timme för underverkets fullbordan. Emellertid har jag just icke särdeles roligt, men vill försöka tro på det gamla ordspråket: Variatio delectat. Mina vänner, som gått miste om sitt vanliga aftonnöje, lära säkert göra le Diable à quatre, för att få veta hvad jag tager mig till, och denna mystifikation är också värd något.»
Efter en stunds förlopp öppnades dörren af Fransiska, som ville draga sig tillbaka, då hon såg drottningen. »Stig in, mitt barn!» sade den senare. »Jag har beslutit icke gå ut i afton; men min närvaro skall icke afhålla dig från dina sysslor. Du har varit sjuk ett par dagar.»
»En lindrig feber...» stammade flickan.
»Mais mon Dieu, hur du ser ut under ögat! Vore du en gosse, skulle jag misstänka någon strid.»
»Febern var åtföljd af yrsel. En ryslig föreställning, en dröm, eller hvad jag skall kalla det, förvillade mina sinnen, och då jag rusade upp ur sängen, stötte jag mig så illa, som ers majestät täckes se.»
»Stackars barn!... Hvad drömde du då?»
»Det vågar jag icke säga.»
»Vi äro utan vittnen; tala fritt, jag befaller det.»
»Jag tyckte, att ers majestät var anfallen af röfvare, som ville fråntaga ers majestät ett blixtrande juvelsmycke, och hotade med döden, om det vägrades. Hänförd af tillgifvenhet, skulle jag kasta mig emellan ers majestät och våldsverkarne, men rände därvid pannan mot väggen.»
»Hvarje tillgifvenhetsbevis, äfven då det yttras i mindre sansadt tillstånd, äger sitt värde. Drömde du ingenting vidare?»
»Icke den gången.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
