Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portföljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gifvit? Lofvat?» upprepade Fransiska, med uttryck af högsta förundran. »Jag har aldrig i mitt lif talat ett enda ord med den lärde herrn.»
»Hur kom du då åt portföljen?»
»Vid middagstiden erhöll jag den af en gammal invalid.»
»Nå, hvar hade han fått den; eller kanske du ej gjorde honom någon fråga i detta hänseende?»
»Så oförsiktig kunde jag icke vara, då jag misstänkte honom att innehafva en sak som tillhörde min drottning; och han sade, att när ers majestät för någon tid sedan återkom från Jakobsdal till staden och stannade för att tala med öfverståthållaren, hade han sett något falla ur vagnen. Strax därefter fortsattes resan, och folkmassan strömmade fram till arbetarne, så att han utan vittnen kunde upptaga det förlorade, sedan dammet lagt sig. Men när han kommit underfund med att lyckan ej beskärt honom något annat än några fullskrifna pappersark i en skinnpåse, hade han först lagt fyndet å sido, men sedermera begifvit sig till slottet för att lämna hittegodset åt den första af betjäningen som kunde träffas. Jag bad honom själf begära audiens, emedan ers majestät, om papperen vore af värde, visserligen icke skulle neka belöning; men han svarade: ’sedan jag så länge legat på skatten, kan jag lika gärna få näpst som guld’, och gick glad tillbaka med den lilla penning jag hade tillfälle gifva.»
Under denna förklaring hade Kristina sjunkit i djupa betraktelser. Nu kom hon ihåg, att portföljen verkligen blifvit medförd till Jakobsdal, ehuru den ej genast efter återkomsten saknades; och så mycket hon än bemödade sig att utgrunda ett naturligt sätt på hvilket Bourdelot måhända nyttjat både invaliden och flickan som blinda verktyg, blef det dock alltid en besynnerlig omständighet, att Messeniernas olycka i dubbelt hänseende närmat henne till en person, från hvilken hon annars alltid skolat vara aflägsnad. Här, om någonsin, tycktes händelsen besanna den meningen i Salmasii manuskript: »Med somliga människor kunna vi aldrig komma i beröring, oaktadt vi lifligt önska det, då däremot för oss högst likgiltiga varelser af någon osynlig makt kastas på vår väg, så att vi icke förmå undvika dem.»
Hon vände sig nu mot Fransiska och fortfor med vänlig röst: »När jag genom von Steinberg kallade en af er båda fostersystrar i min tjänst, hvad förmådde dig att antaga tillbudet? Var det hopp om framtida utmärkelse, eller någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
