Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krucifixet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag förstår hvad ni menar. Kyss påfvens hand på mina vägnar; jag har för styf rygg att kunna böja mig ända ned till toffeln — och skrif snart. Gud vare med er!»
Medan detta tilldrog sig i slottets öfre regioner, vandrade kvartermästaren Kraft långsamt fram och tillbaka i den nedersta. Det föreföll honom alldeles omöjligt, att drottningen skulle tillgifva den ertappade spionen, och hvar och en som kom utför trappan inbillade han sig medföra arresteringsorderna. Slutligen nalkades understallmästaren von Findling, hvilken upplyste, att drottningen endast skrattat åt hela saken samt låtit tiggerskan gå sina färde, sedan hon erhållit en passande nådegåfva. Vid denna underrättelse skakade veteranen på hufvudet, liksom han betviflat dess sannfärdighet, drog en djup suck och vände sig mot corps-de-gardet.
»Oförsonlighet och misstroende kläda icke en gammal soldat,» sade Adolf.
»Och en ung bör icke öfverlämna sig åt säkerheten,» svarade kvartermästaren, i det han tog med högra handen på hatten.
»Vill ni också bli min läromästare?»
»Nej, herre, jag vet knappt så mycket som jag behöfver för egen räkning.»
»Nå, hvad var då orsaken till denna besynnerliga anmärkning?»
»En känsla hvilken jag själf ej kan förklara och som föddes inom mig det första ögonblicket jag såg er, eller då ni skulle arresteras vid tornerspelet.»
»Ni insåg min oskuld, och det gjorde er kanhända ondt att jag skulle misskännas. Därför blir jag er alltid förbunden.»
»Jonas Kraft resonerar icke när han bör lyda, likväl lydde jag den gången med motvilja, och när ni sedan i fängelset försvarade er mot öfverståthållaren, slog mitt gamla hjärta i bröstet precis som då jag gick i têten för lifkompaniet vid stormningen af redutterna bakom Wittstock. Gudskelof! tänkte jag, ännu skjuter en telning upp ur den gamla svenska krigarestammen; ja, så tänkte jag — har ni något annat att befalla?»
»Icke att befalla, men jag skulle önska få veta hvarför ni ändrat tankar sedermera?»
»Det fält som mitt öga för närvarande öfverskådar är ganska inskränkt. Ni har tagit duktiga steg på befordringens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
