Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krucifixet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i ordning att taga afsked af sin förman, fästes dennes uppmärksamhet på en sak som han ej kunde förklara. Själfva statyens skugglinier syntes orubbliga, men de som formerades af piedestalens ena sida rörde sig stundom i hvarjehanda former. Nu skallade pikpostens genomträngande »I gevär!» påkalladt af klockslagens väckelse från Storkyrkan, och så snart skramlet af vapnen bortdött, gaf ljudet af hastiga steg tillkänna, att en tredje person fanns i grannskapet. »Kryp in till muren!» hviskade kvartermästaren. Adolf lydde; det blef åter tyst. Efter några sekunders förlopp hördes tydligt, huru en nyckel inpassades samt slutligen omvreds. Hos dem som blifvit uppfödda i krigets skola och ofta deltagit i nattliga patrulleringar eller öfverraskningar utbildas en särdeles förmåga att bedöma rätta anfallsmomentet, utan att de därtill behöfva särskild uppmaning. Nästan på en gång framrusade Adolf och kvartermästaren mot samma punkt, båda med blottade svärd. Den senare fattade om dörren, hvars tillslutande han ville hindra; den förre fick tag i ett rockskört och högg åt vänster, där han förmodade finna sin motståndares kropp; men i detsamma skrek kvartermästaren: »aj, för fan!» Dörren slogs i lås, och Adolf stod skamflat med ett stycke kläde i handen.
»Är ni sårad?» blef hans första fråga.
»Den satan gaf mig ett duktigt hugg öfver armen, som troligtvis legat på golfvet, om svärdspetsen icke råkat mitt bröstharnesk.»
»Fördömdt! Hugget var mitt. Nu har jag gjort en vacker gärning, skadat er och gifvit den smygande bofven tillfälle att undkomma.»
»Tyst, tyst! Gör ej larm. Inga senor äro afklippta, det känner jag, och köttet gror snart ihop; men hvad säger ni om nyckeln?»
»Jag vill skynda till drottningen för att upptäcka de faror som omgifva henne.»
»Det vore just att lägga lök på laxen. Hvart vill ni komma utan bevis?»
»Detta stycke af hans klädning, som jag håller mellan mina fingrar, skall nog bli bevis. Det är, så vidt känseln ej bedrar mig, ett rockskört, hvari ligger en pistol.»
»Ah, ha! Ni har trofeer? Det är härligt! Var god och spring genast till vakthafvande officern, säg honom, att ni sett mig få svimning, så slipper jag också tilltal för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
