Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofcirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Mejbom upphörde icke att sjunga, fastän orden tröto. Det återstod således att utföra den stumma känsloyttringen. Härvid kunde Bourdelot ej återhålla sin fallenhet för löjliga upptåg. Behändigt smög han sig till arbetsbordet, tog handen full med gula stråpärlor och strödde dem på golfvet i den riktning som han förmodade att dansmästaren skulle följa. »Allons! Allons!» ropade han åt Mejbom, som, efter att ha dragit andan, åter började, först långsamt och sedan med ökad takt, sjunga. Men nu ville ödet, att ju hastigare stegen blefvo, desto närmare kom den arme Naudé det utlagda försåtet. Han kände benen vackla, och strofen var icke slut, innan han själf satte punkt, i ordets egentliga bemärkelse, så att peruken flög långt bort.
Att beskrifva den salva af skratt som slutade detta uppträde är icke möjligt. Ingen kunde återhålla sitt löje, utom Bourdelot, som helt allvarsamt tog upp den förflugna peruken och tryckte den på sin ännu sittande ägares hufvud, därvid sägande: »Mottag denna lagerkrans, tills en bättre hinner förskrifvas från Grekland!»
Drottningen pinades, ty skrattmusklerna voro komna i för stark rörelse att genast kunna tvingas till lydnad, oaktadt hon insåg hur nödvändigt det var att visa kunglig värdighet. Grefvinnan Ebba däremot, som ägde ett mindre häftigt lynne, men likväl varm känsla för andras motgångar, skyndade fram till Naudé, efterfrågade, om han gjort sig skada, och visade därvid så mycket deltagande, att han nästan lyckönskade sig till hvad som händt.
Mejbom åter var försvunnen och kunde icke igenfinnas. Under hot och svordomar hade han, då man började skratta, begifvit sig bort, huru långt visste ingen.
Ungefärligen vid samma tid lämnade också Adolf rummet, förargad öfver sällskapets lättsinnighet, hvari han ej kunde förmoda att Kristina planmässigt deltagit. »Beklagansvärda furstinna,» tänkte han vid sig själf, under det han inträdde i ett af de längst bort belägna förmaken, »på det sättet skola alla dina handlingar förtydas!» Nu först märkte han, att han ej var allena. Hastiga steg hördes bakom honom, och då han vände sig åt ljudet, stod Mejbom tätt bredvid med förvånad uppsyn. Efter några minuters ömsesidig tystnad frågade musikens förfäktare: »Huru, har ni kunnat lämna det muntra sällskapet, min unge herre?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
