Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två Vasaättlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ett herrans väder,» mumlade han, »alldeles som då jag patrullerade från Rossleben till slottet Wendelstein: men gör ingenting: min barkade hud är icke af socker.»
»Jag trodde ej få se dig i kväll, bror; ty det blåser ju, snöar och regnar, så att en ärlig karl knappt skulle ha hjärta att köra ut sin hund.»
»Gammal knekt, bror, frågar icke efter väder och vind; sämre än en hund i det fallet, men så mycket bättre i andra. Skulle till exempel, ditt öl redan vara slut?»
»Det vill jag icke hoppas. Hör hit, flicka! Tappa tennkannan bräddfull af den tunna som ligger längst till höger i källaren; vill försöka hvad julölet lofvar.»
Härpå följde en stunds ömsesidig tystnad, medan befallningen af tjänsteflickan verkställdes; men så snart kannan fått sin tillbörliga plats på bordet och vännerna satt sig midt emot hvarandra, återtog Björn: »Skål, gamle vän! En klunk för den salige hjältekungen!»
»Det var ärligt sagdt; skål? Gud fröjde hans själ!»
»Se så; nu är det undangjordt. Hur går det till vid hofvet?»
»Disciplinen i de högre kretsarna bär åt fanders; men jag hoppas på bättre tider, sedan den maroden Burrelux blifvit körd ur lägret och den gamle riksprofossen Axel Oxenstierna, efter berättelse, skall återfå sitt välde.»
»Det var en härlig underrättelse.»
»Jo, jag tackar. Skål för hjältekungens vän!»
»Skål för honom också! Hvem tog vid fransmannen?>
»Vet jag det? Påfven, eller hin onde; lika godt, blott han ej kommer tillbaka.»
»Adelns hot uträttade hvad folkets knot ej förmådde.»
»Så tycktes det vara; men man säger, att änkedrottningen slagit trumf i bordet och så grundligt läxat upp sin kära dotter, att hon måst skilja sig vid hofnarren. Prästerna lära äfven gjort sitt till.»
»Lika mycket, som du yttrade, bara han är borta.»
»Gud gifve att spanioren vore så med! Krucifixet slår mig ständigt för hufvudet.»
»Har du aldrig hört något vidare om den saken?»
»Icke ett ord. Hvad grefve Tott gjort med fyndet vill von Findling icke säga, ifall han annars vet det själf.»
»Tystnaden kan härröra af grannlagenhet för någon främmande beskickning. Katolikerna fingo ondt i ögonen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
