Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två Vasaättlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till boks. Hvad de nödgades kosta på honom i skänker var långt ifrån en tillräcklig försoning.»
»Noga betraktadt, var Bourdelot hvarken mer eller mindre än en själfkär narr!»
»Par Dieu!» ropade drottningen och sprang upp med af vrede lågande kinder. »Huru vågar ni, herr grefve, yttra sådant om en person som jag hedrat med mitt förtroende? Hvilken som understår sig att tadla mina handlingar må frukta för följderna!»
»Är det en sådan lydnad ers majestät fordrar, anhåller jag genast om afsked. Från tronen blir hvarje befallning mig helig; åt det löjliga däremot afhålles jag icke att skratta:
och den som förnärmar mig eller felar mot anständigheten
får vederbörlig tillrättavisning. Detta har händt Bourdelot.
Hans egenskaper kunna ha varit större än jag mäktar bedöma, men både såsom besläktad med Vasahuset, svensk ädling och man af heder, skall jag förstå skaffa aktning åt min person, så länge denna arm har en enda sena i behåll!»
»Jag tänkte sannerligen icke på din tvist med fransmannen och menade blott dem som tadlat, att jag hyste honom vid mitt hof. Låtom oss glömma bort detta lilla missförstånd och gör hvad jag befallt.» Härpå räckte hon grefven vänligt handen, som han vördnadsfullt kysste till afskedshälsning.
Den på Kristinas byrå stående ebenholzklockan, ett i Tyskland eröfradt konstverk, slog fyra; och ännu gick hon, med händerna på ryggen, kring golfvet, utan att ha njutit ett ögonblicks sömn. Några afbrutna meningar, uttalade med låg röst, voro de enda ljud som störde tystnaden. Om någon därunder kunnat lyssna till hennes ord, skulle han stund efter annan hört: »En bildskön karl, behaglig svärmare, blefve troligtvis pockande, om han upphöjdes alltför nära tronen, — ändå bättre än den lille odräglige borgmästaren; — blott skrikhalsarne få en telning af Vasastammen, måste de vara nöjde. — Alla penningtillgångar äro uttömda; — bågen är för starkt spänd att icke brista; — det är ändå hårdt att försaka en krona. — Den som rätt förstår att regera blir kung öfverallt. — Snillets seger är jämförlig med vapnens. — Välan, jag vill trotsa stormen!»
Vid dessa ord stannade hon hastigt framför den stora spegeln, som var inmurad öfver kaminen, fattade en trearmad ljusstake och lyste på sig: »Äger verkligen detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
