Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gardeskaptenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig lust att väcka en drömmare. Huru skall jag förklara denna öfvergång från liflighet till köld, som gör er till ett allmänt talämne?»
»Hvad vågar man väl säga rörande min person?»
»Jo, ingenting mindre än att ni förälskat er i drottningen. »
»Pest och död! Kommer sådant fördömdt prat för hennes majestäts öron, kan det snart vara slut med min lycka.»
»Detta har jag just fruktat och i följd däraf beslutit återföra er till sans.»
»Men ni, herr grefve, måste väl icke kunnat så misskänna mig.»
»Kärleken har sin egen stämpel; på er panna sitter bomärket ganska tydligt, men bredvid står ej skrifvet hvem som intryckt det.»
»Om mitt hjärta lifvas af ömmare känslor, äro de åtminstone icke brottsliga.»
»Jag tror det gärna; allmänheten däremot torde blifva svår nog att öfvertyga. Från denna dag, som ställt er direkt under mitt befäl, har jag en faderlig rätt till ert förtroende. När ni vill meddela mig edra bekymmer, må ni afgöra med er själf, blott jag i förskott erhåller ett oskrymtadt löfte att ni bortlägger den där Adonisminen. Skulle föremålet för er stumma kärlek, enligt hvad jag tror, finnas inom de högre släkterna, eller vara någon gift dam, så erfordras antingen verksamhet eller att sätta förnuftets sköld mot dårskapen. Har åter ert tycke fallit på en underordnad person och icke kan dämpas, måste väl någon utväg finnas, som är bättre än att hänga hufvudet. Kort och godt, både som vän och förman fordrar jag, att ni åter blir hvad ni varit, om ej för annat åtminstone för att afvända förtalet från drottningen.»
»Dessa ord vittna om edra ädla tänkesätt; men det förundrar mig, att ni ej gissat rättare, då ni gjort er mödan att utforska mina vägar. Har ni väl kunnat glömma, hvem det var som förledde mig att våga den djärfva striden vid tornerspelet?»
»För tusan, räcker den barnsligheten ännu! Det är i sanning något som jag icke väntat. Kära Findling, besinna då, att en kapten vid gardet icke får göra pagestreck! Dessutom är ni ju adelsman och hon blott en ofrälse tjänarinna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
