Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gardeskaptenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
källarstugan var tillgänglig, och väckte lusten att så inkognito som möjligt uppvärma de af nattvandringen utkylda lemmarna med ett glas gammalt franskt.
Vid hvarje steg vaknade något minne. »Här,» tänkte han, »inträdde du vid sidan af den olycklige Arnold; här såg du den brokiga blandningen af källarkunder, och där är den lilla dörren genom hvilken du gick ned till de sammansvurnes dryckeslag. Huru har allting sedermera förändrats! Den hoppfulle, förvillade ynglingen har sträckt sitt hufvud under bilan. Den furstlige pagen, som så gärna lyssnade till hotelserna mot Kristina och i sin fattigdom hälsades med hänryckning, står nu helt allena i de öde rummen, en till drottningens försvar invigd hofherre.»
På detta sätt filosoferade han länge utan att blifva störd; slutligen fick han det infallet att nedstiga till de missnöjdes forna mötesplats. Vid slutet af trappan lät ett doft ljud honom förmoda, att rummet ej heller nu var tomt, en gissning som snart besannades. Vid bordet sutto tvenne äldre män, hvilka syntes blifva öfverraskade af hans oväntade inträde; men medan den ene kastade kappan öfver ansiktet, reste sig den andre, sägande: »Aldrig hade jag trott, att vi här skulle återse hvarandra!»
»Icke jag heller,» svarade Adolf något brydd, då han
igenkände borgmästaren Nils Nilsson.
»Ni torde hafva gått vilse, herr von Findlingsköld, Findlingheim eller hvad jag får äran säga?...»
»Säg rätt och slätt Findling så länge.»
»Nå väl, i fall gardeskaptenen von Findling kommit hit för att arrestera någon, så är jag färdig att följa med och anhåller blott, att denne min släkting måtte få oantastad begifva sig hädan.» Härvid pekade han på sin sidoman.
»Om ert medvetande säger, att ni borde arresteras, beklagar jag er, men lyckönskar mig, som därtill icke äger någon befallning.»
»Vågar jag då fråga efter orsaken till er hitkomst?»
»I den har blott händelsen, ej beräkningen del. Jag trodde huset tomt på morgonstunden och ville se mig om på ett ställe som återkallade månget minne.»
»Det vore i sanning en högst oförklarlig sak, att ni, i er närvarande ställning, skulle vilja minnas hvad ni fordom varit!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
