Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod en kvinnlig varelse liksom förstenad. Med ena handen höll hon ett litet krucifix hårdt tryckt mot sina bleka läppar; den andra, färgad med blod, hvilade utsträckt på kanten af tvättfatet. De vidt uppspärrade, orörliga ögonen tycktes vara fästa på något för dem allena synligt föremål; bröstet hvarken höjdes eller sänktes, och om icke den upprätta ställningen bevittnat lifvets tillvaro, skulle han ha trott sig se någon som döden redan skördat. »Vid San Jago de Compostella,» ropade han slutligen, »besvär jag dig att säga hvad som händt!»
Liksom uppvaknad från en svimning, men alltjämt med vildt stirrande ögon, vred hon hufvudet långsamt åt sidan och svarade: »Hvad som händt? Här om denna arm, i hvars hand jag nu håller återlösarens bild, fattade han tag; med denna...» härvid gjorde hon en rörelse så att hon själf såg blodfärgen, gaf ett anskri och ville störta ur rummet.
»Håll, olyckliga! Eller jag låter fängsla dig.»
»Mig? Därtill är din makt alltför ringa. Betrakta detta hämndens tecken och frukta att röra den invigda!»
»Så upplys mig då åtminstone om orsaken till din förfärliga gärning; dölj icke hvilket offer du fällt.»
»I natten smög han sig på mig; jag kände honom genast. Röstens ljud bedrager sällan mitt öra. Hon blef otröstlig... Sådant förfärligt ögonblick har jag icke upplefvat sedan slaget vid... Heliga Jungfru! Det var ett djupt styng han erhöll... i veka lifvet förmodligen, ty dolken sjönk ända till fästet. Hu! — hvad det blodiga mörkret är dystert!»
»Vill du då aldrig återkomma till sans?»
»Kanske har han redan uppgifvit andan. Hvem svarar mig då för följderna af hennes förtviflan? Pimentel, om hon upptäcker oss, äro vi utan all räddning.»
»Vid allt hvad heligt är, ryck mig ur denna grymma ovisshet! Se här har du vatten och vin! Eller vill du att jag skall låta hämta pater Ximenes för att meddela dig aflat?»
»Aflat? Ett härligt ord! Jag äger ett sådant af långt större värde än någon munk kan gifva.» Konvulsiviskt grep hon i barmen, framdrog en liten skinnpung, uppvecklade ett pergamentsstycke, föll på knä och kysste det med en till vansinne gränsande ifver. »Hjälp mig att blifva fri från detta förfarliga blod; kroppen bör icke vara befläckad då själen är ren.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
