Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå väl, då blir det ju en ren skyldighet att företrädesvis vårda himlens goda gåfva? Vore den djuriska organismen hos mig själens öfverman, skulle jag genast lyda statskonstens kränkande lagar, men tilldess jag träffar någon buse i vilja och tankekraft, blir jag min egen herre. I det kalla, otacksamma norden står behofvet vid hvar mans dörr. Hur skall jag få nog att äta, utgör lefnadskunskapens enda problem. Man kan ledsna vid bättre än att vara föreståndare i en omätlig fattigstuga, och med samma skäl som vederbörande klaga öfver mina utgifter klagar jag öfver deras snålhet. Därnäst skrikes öfver min flyktiga kvinnosjäl. Henne skall jag, med Guds hjälp, snart rycka ur deras klor och i utbyte bjuda dem, antingen en ung, efter alla regler vacker karlkropp, eller en så materielt prydlig som Lille borgmästarens.»
»Jag kan icke döma alldeles fördomsfritt i denna grannlaga fråga, ty blotta föreställningen om en tvungen skilsmässa från min älskade drottning är ett dödligt styng åt mitt bröst.»
»Hvem har sagt, att vi skola skiljas? Hvilket beslut jag än tager, så stannar du kvar hos mig, hädanefter som fordom.»
»Detta var ett tröstande ord, emedan det förutsätter, att ers majestät icke lämnar fäderneslandet.»
»Men i händelse jag öfvergaf det?»
»Då öfvergaf ers majestät äfven mig. Jag är, tyvärr, blott en dubbel enhet och har besvurit läran att de tu skola vara ett.»
»Par Dieu, där får jag uppäta den soppa som jag själf kokat; det var ett olycksaligt ögonblick då jag gifte bort dig!»
»Härvid ålägger skyldigheten mig en fullkomlig tystnad.»
»Hvarför skall du alltid vara så orimligt dygdig? Dock det måste du vara, ty annars älskade jag dig icke. Bästa Ebba, dygden är en besynnerlig sak. Hon kan ej vara någonting annat än ett begrepp och verkar ej annorlunda än som en lycklig kolorit på ett landskapsstycke. Man har från barndomen fått inplantadt i sin hjärna, att hon skall utgöra förklarade andars kännetecken och bestå i försakelse, blandad med deltagande ömhet. Man vill en gång själf bli förklarad; därför gör man knäfall åt blygsamheten och tror sig hylla ängeln. På taflan som föreställer solens nedgång i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
