Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enskilda förmögenhet. Så dumt tänker jag icke handla, och du skall få se, att det blir jag som dikterar villkoren.»
»Måtte ers majestät icke missräkna sig!»
»Spar din fruktan; Gustaf Adolfs dotter vet hvad hon gör. Se så, ingen sorglig min, älskade vän! Lyckan står djärfheten bi. Hvarje storm föregås af lugna dagar, och jag vill icke rynka pannan i förtid.»
Antingen nu Kristinas lynne hemligt verkade på hennes omgifnings, eller detta endast afspeglade sig i hennes eget, aldrig rådde ett mer sorglöst lugn inom hofkretsen än sedan dess ankomst till Upsala. En och annan, hvars hela ekonomiska lycka berodde på drottningens omåttliga slöseri, blef väl uppskrämd då rikskansleren åter sattes i full verksamhet; dock repade man snart mod, i förhoppning att Oxenstierna med sin kända kraft skulle upphjälpa finansernes ömkliga tillstånd genom nya skattebidrag och dymedels förekomma tronafsägelsen, hvarom ryktet redan börjat åter tala.
Men af alla lefde ingen i ett så politiskt mörker som Adolf. Ehuru läkningen af det djupa styng han erhållit gick långsamt, önskade han ej att det skulle gå fortare, ty Fransiska var ett slags sjuksköterska. Hvarje dag infann hon sig under föregifvande att på drottningens vägnar efterfråga hans tillstånd och kvarblef efter förbindningen flere timmar, hvilka helgades åt den rena kärlekens njutning. Sålunda öfverlämnade åt sig själfva, uppgjorde de älskande mångfaldiga planer för kommande dagar, som, efter det erhållna löftet om Kristinas beskydd, syntes dem kunna utveckla sig till ett verkligt paradis. Det enda afbrott i sin lycka de erforo föranleddes af kvartermästarens obehagliga mellankomst för att påminna om tiden då Fransiska borde gå, eller för att anmäla någon som ej kunde afvisas. Gubbens bistra uppsyn och föraktliga blickar åt flickan sårade Adolf; men hvarje förebråelse lämnades utan afseende å den förres sida eller besvarades blott med djupa suckar. En gång nalkades han tidigare än vanligt för att anmäla grefve Tott, och Fransiska måste rymma fältet.
»Hur går det med bättringen?» frågade grefven, sedan han satt sig helt nära invid sängen.
»Långsamt, men desto säkrare,» svarade den sjuke.
»Det skulle vara ledsamt, om ni ej snart blefve tjänstbar. Jag ville så ogärna hitkommendera någon annan kapten i ert ställe.»
Adolf Findling. 20-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
