Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat vis, må ni tro. Ingen kurfurste i hela Tyskland vågade nysa förrän han bedt rikskansleren om lof. Hertigar, burggrefvar och riksbaroner gingo ej annorlunda än barhufvade förbi hans högkvarter, och i hvilket hus en svensk soldat inträdde kom värdinnan, för att nigande fråga hvad herrn befallde.»
»Men hur kunde ni veta hvad allting heter på främmande språk?»
»Man behöfde icke kunna mer än Gotts donnerwetter! det vill på svenska egentligen säga: ta mig sju tunnor tusan! men måste äfven betyda smör, bröd, ost, kött, pengar, med många andra saker som jag nu ej vill uppräkna; ty allt det där stod genast till tjänst, så framt nämligen inga kroater eller pandurer varit i förväg.»
»Krabater! Finns det verkligen ett folkslag som kallas på det sättet?»
»Hör upp en annan gång! Jag sade kroater. De äro ett slags hundturkar i kejsarens tjänst. För resten trollkarlar, svarta som tattare, viga som markattor. Efter berättelse skola de äta små barn, i brist på kreaturskött, och silfver och guldmynt, när de icke ha bröd. Vid krigets början anfördes de af en general som hette Tilly och kunde göra dem hårda mot skott, så att de ständigt segrade på alla fiender ända tills våra finnar kommo med i spelet. Då blef det annat ljud i skällan. Tyska förhäxningen uträttade ingenting mot den finska, och bara en flickstump, så här hög, ropade: Die Schweden sind hier! bar det utaf för kära lifvet.»
»Hvad det är dumt att icke ha blifvit född fyratio år tidigare, så hade man kunnat få trampa eröfrad jord.»
»Tyst, tyst; kära barn, du kan väl få din slarfva med i byken. Fader Axel är som den så kallade Borgfrun på slottet Rabenstein, hvilken aldrig kommer fram annat än då någonting märkligt skall hända.»
»Men man säger ju, att drottningen älskar fred. Dessutom har ingen hört omtalas några magasiner, och mat behöfver knekten för att lefva, vet jag.»
»Tror du att rikskansleren skrifver folket på näsan hvad han vill göra? Nej, bättre förstår han sin sak. Mer än en gång under kriget såg det ut som vi skolat svälta ihjäl: ingen brödbit i hela lägret, fiender rundt omkring. Då kom den svarta kåpan luffsandes, antingen som förebud åt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
