Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dominon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttersta vinkeln, där slottets östra och södra sidor sammanstötte, var för tillfället prydd med röda sammetstapeter, undantagande vid öfre ändan. Där höjde sig den kungliga tronen med sin kronbesådda blå sammetshimmel och ryggvåd, från hvars sidor utgingo rika draperier af konstrikt väfda franska mattor, föreställande scener ur bibliska historien och skylande fotställningen till orkestern, som fått sin plats halfvägs mot taket på fondväggen. Tronen stod på en upphöjning. Där funnos tvenne större sammetsklädda stolar, för riksdrotset grefve Pehr Brahe och rikskansleren, och den omgafs af en sirligt arbetad balustrad, utmed hvars tvenne sidor bänkar funnos för dem bland hofvets dignitärer, som blott ville vara åskådare. Till vänster, då man inkom genom stora
flygeldörren, syntes tre vackra kaminer mellan fyra fönster, de förra garnerade med silfverljusstakar, de senares fördjupningar uppfyllda med doftande blomkrukor. Längs motstående väggen voro tvenne, ej särdeles höga läktare anbragta, hvilkas egentliga prydnad skulle utgöras af det vackra könet, när tecken gafs att maskerna borde bortläggas.
Då samlingen tycktes vara fulltalig, framträdde drottningens första hofsångerska, madame de la Bar, och uppstämde en aria, ackompanjerad af sin broder samt flere italienska kastrater. Sedan vokalmusiken tystnat, inföllo instrumenten, bestående af åtta violiner, basfioler, flöjter och zittror, alla trakterade af verkliga virtuoser. Detta var också en ganska kärkommen variation, ty gästerna buro nästan mangrant masker och ville hellre öfverlämna sig åt en stojande glädje än sitta uppstaplade som utklädda vaxbilder, hvilket var händelsen under sången. Redan vid första ringdansen, eller polskan, kunde man märka, att aftonen skulle blifva rolig, ty ingen förstenande hofetikett behöfde iakttagas; hvar och en fick opåtaldt springa, hoppa och svänga efter behag. Det enda som satte myror i hufvudet på en eller annan uppmärksammare person var den kväfvande trängsel som åstadkoms genom sällskapets ständigt ökade antal, tydligt utvisande, att ej alla gästerna voro bjudna. En mask i elegant svart domino gick till dörren och hviskade åt en af de där stående slottsgevaldigerna: »Ni måste se till, om någon obehörig smyger sig in.»
»Det gjorde vi i början,» svarade den tilltalade, »men hennes majestät täcktes efter första polskan anbefalla, att ingen skall affordras det vanliga bjudningstecknet, utan hvem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
