Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dominon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men då syntes ej det ringaste spår efter den förmenta brottslingen, som åtminstone icke tagit sin reträtt genom stora dörren.
Bland de kringstående funnos många hvilka alldeles icke sett det gordiska hugget och sålunda blefvo ganska bestörta öfver vaktens närvaro och fråga, hvem den skulle arrestera. »Det kan man kalla för ett riktigt karnevalsstreck!» sade negerflickan, i det hon började dansa; »dumma upptåg!» mumlade soldaterna och marscherade bort.
En gafs det likväl hvars uppmärksamhet ingenting tycktes undgå. Den redan omtalade svarta dominon hade hvarken förlorat något enda ord af hvad som blifvit sagdt, eller förbisett någon af de spelandes rörelser. Han gjorde stora kretsar mot den del af rummet där savojardskan sökte räddning, samt vände efter hvarje felslagen upptäcktsresa tillbaka för att hålla sig midt emellan riddaren och negerflickan. Dessa försökte genom hvarjehanda påfund blifva utaf med den efterhängsne observatorn, men han lät sig icke bekomma. Nalkades de hvarandra, stod han tätt bakom dem, utförde de sina åtagna roler vid skilda grupper, hade hans hufvud samma rörelse som pendeln i en klocka, så att ögonen lika ofta vändes åt dem båda. Slutligen förlorade flickan tålamodet, gick direkt till honom och sade: »Vackra mask, det är icke artigt att så där förfölja folk!»
»Såå! Generar min närvaro dig till den grad?» svarade han.
»Förlåt mig, ni misstar er om personen.»
»Din fintlighet att gå hopkrupen bedrar icke mina skarpa ögon. Jag visste på förhand, hur du skulle vara maskerad.»
»Genom hvilket medel?»
»Det blir tills vidare min hemlighet.»
»Sluta då en gång med detta besynnerliga prat, eller gif mig ert namn!»
Den bestämda ton hvari dessa ord sades, kanske äfven något i själfva rösten, gjorde vår domino litet brydd; men han återtog snart sin trotsande ställning och genmälte: »månen söker lika förgäfves härma solens glans som de slipade glasbitarna i din mun ett äkta juvelsmycke.»
»Min gunstig herre torde antingen vara rasande närsynt eller en spekulerande israelit, som vill schackra till sig de där lumpna glasbitarna. Har ni för öfrigt något att befalla?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
