Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juvelerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu styra plogen. Undangömd i någon vrå af världen, skall jag efter ett kort vistande bland höghetens sysslolösa tillbedjare snart glömmas och ingen höra utaf mig förr än fosterlandets själfständighet står i fara.»
»Måtte himlen förebygga, att det kommer därhän! Beslutet att godtgöra den forna öfverilningen med en ny leder aldrig till något lyckligt mål. Naturen gaf dig stora anlag; dem bör du icke låta förrosta i overksamhet, ty de döfvade begären kunna åter vakna och bortjaga belåtenheten från det trefligaste hem. Följ Kristina ännu några år, och skulle därunder Sverige behöfva sina söner, blir säkert ingen bortvisad som infinner sig under det upprullade krigsbaneret. Så alldeles gifvet är det icke, att Carl Gustaf ej efter någon tids förlopp kan glömma en oförsiktighet och återskänka dig sitt förtroende; men detta mottages på helt olika sätt af den från skogarna framkrupne penitenten och den genom vistandet i främmande länder erfaren blifne hofmannen. Att draga sig undan till en obemärkt vrå är lätt sagdt, men har likväl vissa svårigheter. Man måste äga någon i orten boende bekant, som åtager sig ansvaret att den nye eremiten icke kan vara en flyktande brottsling.»
»Nå väl, ett sådant intyg lämnar säkert mäster Kristoffer i Forss. Han har själf tömt olyckans bägare, och jag skulle gärna se att jag finge bo nära honom för att åt dig bereda ett lika angenämt som nyttigt umgänge med den älskvärda, goda Johanna. Skrif ännu i dag till dessa ädla människor; till deras råd vill jag måhända lyssna.»
Att detta oväntade förslag skulle omstörta Fransiskas skickligt uppgjorda plan var ganska naturligt, och hon talade en lång stund nästan utan sammanhang. Lyckligtvis hade Adolf genom sin inre strid råkat i ett slags själsslummer, som ej tillät honom att riktigt uppfatta mer än ett eller annat träffande uttryck, hvars besvarande ledde till nya betänkligheter. På detta sätt blef det omöjligt att erhålla någon afgörande slutmening, och de lofvade hvarandra att närmare öfverväga saken.
För Adolf syntes ingen fråga så svår att besvara som den, på hvad sätt han borde lämna drottningens tjänst. Dröjde han att begära afsked tills tronafsägelsen försiggått och Kristina erbjöd honom en hedrande plats vid sitt nya hof, skulle han antingen genom tystlåtenhet utsätta sig för världens oblida omdöme, eller genom uppdagande af rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
