Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juvelerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtroendets hela uppriktighet. Ofta ligger hjälpen oss närmare än vi förmoda; en bland människans farligaste fiender är falsk blygsel.»
»Jag skulle tro mig förfallen till detta fel, om jag blygdes för mig själf, men jag lider för en person som vi båda måste låtsa att högakta.»
»Ni stöter mig således tillbaka?»
»Nej, jag skall åtminstone begagna tillfället att i en redlig mans sköte nedlägga hvad som måste blifva hemligt för mängden.»
Nu berättade han händelsen på maskeradbalen. Då han slutat, återtog grefven: »Gud gifve, att alla ägde er grannlagenhet, så skulle Kristina räddas mot sin egen vilja; men af denna obehagliga upptäckt ser jag det ej vara en nödvändig följd, att ni behöfver fly till världens ände. Carl Gustaf var ju er förste gynnare, sök att åter komma i hans tjänst!»
»Ni glömmer, hur lättsinnigt jag öfvergaf honom.»
»Monarker, synnerligen då de genom ovanliga händelser uppstiga på en tron, hafva behof af att omge sig med duktigt folk och få förlåta långt större fel än ni begått. Vore detta ej en orygglig sanning, skulle hans vrede måhända träffa mig först af alla, framtiden torde upplysa hvarför.»
»Ryktet säger redan, att ni eftersträfvat spiran.»
»Det hade bort säga, att hon tillbjöds mig. Men nog härom; låtom oss endast afhandla ert öde. Följ mitt exempel; afstå från ett vidt utseende äfventyr, och när tillfälle yppas, vill jag bli er förespråkare hos kungen.»
»Mina löften äro heliga.»
»Lofva blott att ej fatta något förhastadt beslut, innan vi härnäst träffas.»
Sedan Adolf blifvit allena, vågade han knappt göra sig redo för hvilket löfte grefve Tott af honom erhållit. Samtalets oförmodade vändning hade ej kunnat förutses, och med bästa vilja att icke gifva vika var det ingalunda omöjligt att han gått längre än den obrottsliga kärleken borde tillåta. Längtande efter ett möte med Fransiska, skyndade han till hennes boning, men nyckeln var uttagen, och på frågan hvarest hon befann sig svarade den närmaste grannen: »Hon gick nyss åt staden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
