Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ADERTONDE KAPITLET.
Öfverstens berättelse.
På den tiden liknade Upsala slott i vissa hänseenden en bikupa med tvenne visar, af hvilka den äldre genom massans knot tvingas att söka ett nytt bo och därvid endast åtföljes af några drönare. Öfverenskommelsen angående Kristinas framtida underhåll var redan i tysthet uppgjord; men allmänheten visste ej ännu fullkomligt, om hon skulle taga det äfventyrliga steget. Utom borgen rådde således ett hemskt lugn, inom den arbetade alla för att komma den nye konungen så nära som möjligt. Med sin vanliga klokhet undvek Carl Gustaf likväl hvarje yttrande som kunde lägga hans verkliga mening i dagen, och mången hofmans fina uträkning strandade mot den kalla artigheten. Uttröttad af försäkringar om gammal tillgifvenhet och skickligt framställda erinringar om stora förtjänster, begagnade han hvarje tillfälle att innesluta sig på sin kammare, där dagens ämnen mönstrades i sällskap med öfverste von Würtz.
Så sutto de en afton, när den sistnämnde sade: »Jag har länge trott, att ers höghet skulle sakna någon.»
»Hvem då?» svarade prinsen.
»Adolf Findling, till exempel.»
»Ja, däri kan du hafva rätt, men det är möjligt, att han i tid sett sig om och fått en förmånlig plats vid armén.»
»Nej, så klokt handlar han minsann icke. Han bor ännu här på slottet och ligger sjuk efter en händelse som berättas ganska olika. En del vill veta, att han uppburit ett styng, ämnadt åt drottningen, andra säga, att han fått hennes majestäts tillstånd att genom sådant föregifvande dölja någon afbruten kärlekshandel, hvarvid rivalens värja varit den lyckligare.»
»Det gör mig ondt om honom. Vilda trän trifvas endast på öppna fältet, men förkväfvas eller växa omåttligt i drifhus. Du hade icke bort lämna ynglingen i Stockholm.»
»På hvad sätt skulle jag ha ryckt människan ur drottningens och kärlekens klor, sedan de väl fått tag i honom och han ville bli kvar?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/psadolf/0368.html
