Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Guds majestät och härlighet - 1. Guds lov - 15. Dig skall min själ sitt offer bära - 16. Min själ skall lova Herran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5. Därför, o Fader i det höga,
Jag i din hand mitt väl förtror.
Jag vet ditt hulda fadersöga
Ser ock den mask i stoftet bor.
På glädjens eller sorgens stig,
Du leder mig dock sist till dig.
6. O Herre, dig jag vill åkalla,
När aftonstjärnan framgår skön.
När morgondaggens pärlor falla,
Till dig jag höja skall min bön
Och aldrig glömma dina bud,
O Fader, Skapare och Gud.
A. A. Afzelius (1814).
Psalt. 103.
1. Min själ skall lova Herran,
Min tunga prisa skall hans namn.
Han är från oss ej fjärran,
Han räcker oss sin hulda famn.
Han hörer våra böner
Och helar all vår brist,
Oss med sin nåd bekröner
Och frälsar oss förvisst.
Vår ungdomstid han mättar
Med glädje utan tal
Och ålderns börda lättar
Och hjälper oss i dödens kval.
2. Han mildrik oss förkunnar
Sin helga lag, sin vilja god,
Och till allt gott förunnar,
Av blotta nåd, oss kraft och mod.
Den sig till honom vänder
Han möter evigt huld.
Han då på sina händer
Oss tecknar, ej vår skuld,
Sin nåd så högt befäster
Som himlen, och så vitt
Som öster är från väster,
Vårt hjärta gör från synder fritt.
3. Som sig en far förbarmar
Och barnens fel förgäter snart,
Så Gud i kärleksarmar
Oss sluter in med fadersart.
Han vet vårt svaga väsen,
Av stoftet är det gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
