Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Det kristna livet - 3. Tro, förlåtelse, barnaskap - 292. O Gud, ditt rike ingen ser - 293. Tvivlan ur min själ försvinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 Det kristna livet
trones frukt ock flöda. Naturen skall, av nåden
stödd, Sig för allt gott bemöda. Med hågen bytt,
Med hjärtat nytt, Ny hörsamhet och lydnad
Förbliva skall Mitt barnakall, Och helighet min
prydnad.
7. Snart får jag skåda vad jag tror: Bör jag
för döden bäva? Nej, Kristus i mitt hjärta bor,
Han lever, jag skall leva. Av stor miskund I
Guds förbund Är jag upptagen vorden Och har
min fröjd I himlens höjd, Fast ännu stadd på
jorden.
8. Välsignad vare Gud, som har Oss fött på
nytt till livet Och oss en evigt mildrik Far I
Jesus Kristus blivit. Med honom vi Ock skola
bli Medarvingar i hoppet Till himlens rö, När
i sann tro Vi här fullborda loppet.
/. O. Wattin (1816).
npVIVLAN VY min själ försvinner
l Evigt trofast Herren är. Om hans
hulda faderssinne Anden kraftigt vittne bär.
Till en själ, som troget beder, Skådar han med
mildhet neder. Fast jag idel skulder har, Är han
dock min Gud och Far.
2. Han i nåd för mig vill ömma, Vilken kan
åklaga mig? Vilken vågar den fördöma, Som
han kallat har till sig! Om mig syndens minnen
smärta, Gud är större än mitt hjärta. Han min
trogna suckan hör Och av nåd rättfärdiggör.
3. Jesus sig för mig utgivit, Genom tron han
nu är min. Av hans blod, som gjutet blivit,
Flödar mod i hjärtat in. I hans eviga förso-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
