Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Det kristna livet - 8. Trons bevisning i levnaden - 400. Vad kan dock min själ förnöja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 Det kristna livet
samla många år, Att vi tälja lugna tider, Att
vårt huvud bär grå hår, Att vi se och hugnas
vid Våra barn i ålderns tid, Sådant av Guds
godhet händer, Som har allt i sina händer.
7. Däremot, när man beklagar, Att en nyttig
levnads lopp Uti mångens halva dagar
Oför-modligt hörer opp, Låt oss tro, att Gud ock där
Lika vis och nådig är, Som har allt i sina
händer Och det till vårt bästa vänder.
8. När i kroppens alla delar Kraft och värme
taga av, När oss syn och hörsel felar, När vi
luta till vår grav Och vår ande avsked tar Från
den boning han nu har, Han till himlens hyddor
länder, Hamnande i Herrens händer.
9. Säll är den som det betänker Och i Gudi
har sin fröjd. Han är trygg mot världens ränker
Och bland lyckans skiften nöjd. När han, skild
från tidens kval, Vandrar genom dödens dal,
Gud allt till hans bästa vänder, Tar hans själ i
sina händer.
10. Säll är den som sina händer I Guds
händer sluter in. Vart hans värld och lycka vänder,
Har han dock ett roligt sinn. Han är nöjd i sorg
och nöd, Han har tröst i liv och död. Allting
till hans bästa länder, Han är alltid i Guds
händer.
11. Sist, min Gud, jag dig nu beder: Tag min
hand uti din hand, Så att du mig alltid leder,
Förer till ditt fröjdeland, Varest ändas allt
besvär; Och när loppet slutat är Och jag dig min
ande sänder, Tag då den i dina händer.
G. Ållon (1694).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
