Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. Tidens skiften - 3. Årstiderna - Våren - 472. Likt vårdagssol i morgonglöd - Sommaren - 473. Naturen åter träder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 Tidens skiften
/7Q TIKT vårdagssol i morgonglöd Gick
*±l ^j. Ju Jesus fram ur natt och död Till liv
förutan like. Därför, så länge världen står, Det
efter vinter kommer vår Också i andens rike.
2. Som fåglars kör i lund och mark Besjunger
våren, blid och stark, Och livets alla under, Vi
må besjunga med varann Hans liv, som döden
övervann I påskens morgonstunder.
3. Snart alla ängar stå i skrud, Och skogen
kläder sig som brud, När livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn I folkens liv, i
kyrkans famn, Till alla själars fromma.
N. F. S. Grundtvig (1846). J. A. Eklund (1909).
Sommaren.
\TATUBEN åter träder Förnyad fram
« IM i högtidsskrud. Allt av din nåd sig
gläder, Du världens Skapare och Gud. Av
solens milda strålar Förlänges glädjens dag, Och
blommans knopp du målar Med färger och
behag. Du fröjdar alla väsen Med känslan av din
nåd. Din dagg på låga gräsen Är ymnighetens
förebåd.
2. Dig, milde Fader, ärar Allt vad du liv och
anda gett: Dig prisa luftens härar, Dem din
försyn ett bord berett, Dig prisa regnets
droppar Och vindens ljuva fläkt Och fruktens späda
knoppar Och trädets rika dräkt Och havets
vilda vågor Och bäckens lena fall Och blixtens
klara lågor Och åskans dunder, fart och knall.
3. Till dig naturen sänder, O Skapare, sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
