Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. Tidens skiften - 3. Årstiderna - Sommaren - 476. En vänlig grönskas rika dräkt - Hösten - 477. Med hastat lopp och dunkelt sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Framklingar deras visa.
En hymn går opp
Av fröjd och hopp
Från deras glada kväden,
Från blommorna och träden.
3. Men du, o Gud, som gör vår jord
Så skön i sommarns stunder,
Giv att jag aktar främst ditt ord
Och dina nådesunder.
Allt kött är hö,
Och blomstren dö,
Och tiden allt fördriver;
Blott Herrens ord förbliver.
4. Allt kött är hö.
Allt flyktar här,
Och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
Ett oförgängligt väsen.
Min ande giv Det nya liv,
Som aldrig skall förblomma,
Fast äng och fält stå tomma.
5. Då må förblekna sommarns glans
Och vissna allt fåfängligt;
Min vän är min och jag är hans,
Vårt band är oförgängligt.
I paradis
Han, huld och vis,
Mig sist skall omplantera,
Där intet vissnar mera.
C. D. af Wirsén (1896).
Hösten.
477. Med hastat lopp och dunkelt sken
Oss solen snart förlåter
Att uppgå sorgelig och sen
På mulna fästet åter.
Förbi är årets sköna tid,
Och stormar störa bygdens frid,
Och täta skurar svalla.
Den sista blomman lutad står,
Och i den kulna höstens spår
De gula löven falla.
2. Förbleknad åkern tynat av,
Sin gyllne skrud berövad.
Till vilan i sin vintergrav
Naturen går bedrövad.
Och över fjärran hav och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
