Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen - 1. Livets förgänglighet och evighetens allvar - 547. Herre Gud, för dig jag klagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6. Dygden har jag platt försummat,
Laster har jag lärt med flit.
Var jag något ont förnummit,
Har jag gärna hastat dit.
Herrens ord har jag försmått,
I hans hus ovilligt gått,
Men ont sällskap helst behagat
Och allt gott ur hågen slagit.
7. Kroppen ryser, hjärtat skälver,
När jag tänker däruppå,
Ropande till bergen: Välver
Över mig, att jag kan få
Hastig ände, ty jag vet
Ingen råd och säkerhet.
Ack, var skall jag usle bliva,
När Gud vill mig övergiva?
8. Men ho lärer dig så klaga?
Själ, var tar du sådant tal?
Skall dig samvetsmasken gnaga,
Skall du känna syndens kval
Och ej märka någon tröst,
Att du dyrt är återlöst
Av Guds Son, som än dig kallar
Och i tid till bot befaller?
9. Satan vill mig så bedraga,
Att jag Jesus glömma skall,
Vill mig nu vid handen taga,
Rycka med mig i sitt fall.
Förr har han mig synda lärt
Och i säkerhet besnärt.
Nu vill han förtvivlan lära
Och allt hopp om nåd avskära.
10. Nej, när jag mig själv anklagar
Och bekänner all min brott,
Gör jag det min Gud behagar,
Fast det länder mig till spott.
Men förnekar jag min skuld,
Bliver Gud mig icke huld.
Vill jag synden kunnig göra,
Skall han ej åklagarn höra.
11. Medan samvetet nu vakar
Och ser alla mina fel,
Gud min ånger icke vrakar,
Ty jag har i honom del.
Är jag en förlorad son
Samt mitt släktes harm och hån,
Är Gud Fader dock så blider,
Att han i sitt hus mig lider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
