Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Guds majestät och härlighet. Psalm 2-40 - 1. Guds lov - 15. Dig skall min själ sitt offer bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guds lov
25
T~1~
(1690) T H
A r~ r 0 7 1? 9 .
i r -i
l ]
1,
1 *\ A».b ^
J
t
1 1
i i
Ii) 1 icn" /t J
_| L H
m
J
111
A\-/ | \M/ 4 0
L
ät*
0
.
,J. ...... U J
1. Dig skall min själ sitt of - f er
bä-Dig vill jag med mitt hjär-ta ä-
ra, O Fa-der, Ska-pä - re och Gud. Med vörd-nad
ra Och dig med mi - na läp-pars ljud,
tän-ka på din nåd, Din makt, ditt under - ful - la råd.
2. Du liv och varelse har givit Åt allt i himmel
och på jord. Ditt stora, milda namn du skrivit Så i
naturen som ditt ord. I allt du dig förklarat har, O
Skapare och Gud och Far.
3. Du stadgat ordningen för tingen, Du satt en
gräns för prövningen, Men för vårt hopp, vår sällhet
ingen, Ty du, o Gud, är kärleken. Du allt på
fadershänder bär Och bönhör varje fromt begär.
4. Ej mörker mer mitt hjärta hindrar Att se och
vörda dina fjät. Var stjärna, som på fästet tindrar,
Är vittne om ditt majestät, Och minsta lilja på min
stig Är, Gud, ett tröstfullt ord från dig.
5. Därför, o Fader i det höga, Jag i din hand mitt
väl förtror. Jag vet ditt hulda fadersöga Ser ock den
mask i stoftet bor. På glädjens eller sorgens stig,
Du leder mig dock sist till dig.
6. O Herre, dig jag vill åkalla, När aftonstjärnan
framgår skön. När morgondaggens pärlor falla, Till
dig jag höja skall min bön Och aldrig glömma dina
bud, O Fader, Skapare och Gud. AFZELIUS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
