Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Kyrkans högtider. Psalm 41-161 - 5. Passionstiden - 77. Jesu, djupa såren dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_______ Passionstiden 89
(1551)
1. Je-su, dju-pa så-ren di-na, Di - na
Gi-va i livs-da-gar mi-na Tröst i
amia-uia^^^E
kval, din bitt-ra död Fal-ler nå-got ont
kropps- och sjä - la - nöd.
mig in, Tänker jag på pi-nan din. Där-ut-av kan
jag väl häm- ta, Att man skall med synd ej skäm-ta.
2. Vill då sig i vällust göda Ett fördärvat kött
och blod, Minnes jag din svett ; den röda, Och får
strax ett annat mod. Om mig satan fresta tör, Till
mitt hjärtas sköld jag gör Din förtjänst, den
nåderika, Och han måste då bortvika.
3. Ville världen hjärtat föra På den väg, där hon
är van Själars frid och hopp att störa, Skådar jag
din marterban, Tornet, som dig stinger vasst Korset,
där du naglas fast. Så kan jag i andakt bliva, Onda
lustars makt fördriva.
4. Ja, mot allt vadhelst mig kränker Giva dina
sår mig kraft. När i dem sig hjärtat sänker, Friskas
det av livets saft. Din hugsvalans sötma god Vänder
bort mitt sorgsna mod. Du mig hälsan har förskaffat,
Då till döden dig man straffat.
5. Jag på dig min tröstan ställer, Du min
tillflykt är försann. Med din död du döden fäller, Att
han mig ej skada kan. Nu i dig jag haver del, Skydd
och hälsa utan fel. Du i nöden vederkvicker Och
från döden mig uppväcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
