Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Kyrkans högtider. Psalm 41-161 - 5. Passionstiden - 82. Han på korset, han allena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
___________________Passionstiden_________________95
(1623)
1. Han på kor - set, han al - le - na
In - gen kan så väl mig me - na,
fj j J
Är min fröjd och sa - lig - het. In-gen är som
In - gen så mitt bä - sta vet,
han mig god, In-gen har så tå-la-mod. Sök-té
jag kring jor-de -ri-ke, Aldrig funne jag hans li-ke.
2. Jordisk vän kan lindra nöden För en vän, som
hjälp begär; Jordisk kärlek går i döden, När med
kärlek lönt den är. Men var se vi här en man, Som så
tåligt älska kan, Att han allt för dem vill bära, Som
blott hat mot honom nära?
3. Han på korset, han allena, Annan är ej funnen
än, Han, Guds Lamm, det fromma, rena, Dör för
ovän som för vän. Han, den ende, gör ej val, Räknar
ej de sinas tal. »Kommen alla», så han talar, Kämpar,
blöder och hugsvalar.
4. Solen, som från fästet lyser Över ond som över
föd, Blott en ringa droppe hyser Av hans djupa
ärleksflod. Månen, som från himlens hus Ger åt
själva natten Jjus, Månd en skugga endast vara Av
hans kärlekseld, den klara.
5. Honom vill jag glad tillhöra, Vad mig än blir
förelagt. Kristus kan mig saliggöra, Ingen världens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
